ÅSIKT

Kvinnor i alla länder

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

CECILIA ANNELL läser en pamflett mot våldet

Foto: Fadela Amara, nyss på Sverigebesök.

I svenska liksom i franska medier framstår miljonprogramsområdena som krutdurkar som när som helst kan explodera. Men, som den algerisk-franska aktivisten Fadela Amara påpekar i boken Varken hora eller kuvad, förorterna bebos mestadels av folk som vill få bort våldet och kriminaliteten. Amara lyckas beskriva våldskulturen utan att vare sig uppförstora den till panikläge eller förminska den.

Det som gör projektet så lyckat är att Amara utgår från de unga kvinnornas situation: de kuvade som får sina liv begränsade av religionen, och "hororna" som utsätts för gruppvåldtäkter eller blir brända till döds i ett soprum. Våldet mot flickor är ett symptom på den tilltagande gettofieringen av förorterna. Det är naturligtvis oacceptabelt, men samtidigt är solidariteten med de unga männen benhård. Här finns inga vinnare, bara offer.

Amaras bok är en framgångshistoria. Den berättar om hur organisationen Varken hora eller kuvad växte fram ur ett missnöje med den backlash som satte in i början av 1990-talet. På 1980-talet fanns rörelser som SOS Rasism och Rör inte min kompis, men under 90-talet skapade de ekonomiska nedskärningarna och arbetslösheten ett klimat där religiös extremism kunde slå rot. Amara skriver om hur de lyckas mobilisera motstånd runtom i Frankrike och hur deras konstruktiva idéer nu till och med fått gehör på ministernivå. Till exempel finns planer på ett universitet som ska ge analytiska verktyg för att förstå diskriminering och utestängandets mekanismer och utbilda folk i hur man startar föreningar och nätverk.

Fadela Amara är praktiserande muslim, feminist och en kompromisslös anhängare av den konfessionslösa republiken. En position som nästan försvunnit i det västerländska medvetandet efter 11 september då Muslimen blev fiende nummer ett. Det är också intressant att här kommer en kvinna från "marginalen", en andra generationens invandrare, och kräver universalism och enighet i den feministiska kampen. När vi svenska feminister talar om feminismer, om mångfalden, vill Amara att vi ska ena oss kring vissa grundläggande frågor. Jag tror på det, eller snarare tror jag på varje ögonblick av samlande entusiasm, varje momentan seger - det må sen komma tusen backlashar igen.

Pocky

Samhälle

Cecilia Annell