ÅSIKT

Elegantast av gräl

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

Få operaverk från 1900-talet är lika vackra som Richard Strauss Capriccio från 1942. Det eleganta grälet om huruvida musiken eller ordet kommer först, en berömd dispyt från 1700-talet med anledning av Glucks nya operaestetik avhandlas samtidigt som det gestaltas.

Wilhelm Carlssons iscensättning från 1999 är kanske Kungliga Operans repertoars mest smakfulla; varsamt har handlingen flyttats fram till Strauss samtid (bomberna föll under repetitionerna), precis är personregin och Lars Östberghs scenografi lika elegant som den musikaliska ordväxlingen.

Nu har man haft nypremiär, ironiskt nog fallerade textmaskinen varför ordet kom i skymundan under första akten. Men passande nog var solistinsatserna desto tydligare. Gunnel Bohmans Grevinna, Ketil Hugaas La Roche och Anders Larssons Greve måste speciellt framhållas, liksom Christian Badeas dirigering: varmt och samlat, men kanske någon gång aningen för mjukt, klingade hovkapellet.

Claes Wahlin