ÅSIKT

Ge wurstarna en match – #delakritik

Fler delar inlägg i poesidebatten än recensioner av poesi

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Virala wurstar.

avFredrik Persson-Lahusen

KULTUR

Nyligen besökte jag Berlin. På Twitter postade jag då en bild på stans bästa currywurst. Den blev med mina mycket modesta mått mätt närmast viral. När jag någon dag dessförinnan twittrade om min omfångsrika recension av Klas-Göran Karlsson viktiga och skickliga Det moderna trettioåriga kriget blev reaktionerna däremot försumbart få.

Bara när jag undantagsvis tycker till i en dagsaktuell debatt kan någon av ­mina tidningstexter tävla i uppmärksamhet med trivselbilderna. Måhända är jag en usel kritiker, men jag tror ändå att min anekdotiska bevisföring rymmer en mer allmän och angelägen sanning: Många säger sig älska kritiken. Desto färre delar den.

Högtidstalen om kritikens betydelse är bekanta. Den konkreta behandlingen blir dock styvmoderlig så snart det kommer till att synliggöra recensioner. Den pågående debatten om poesikritik är en tacksamt talande illustration. Redan nu har inläggen delats och dryftats mer än deltagarnas samtliga – hittillsvarande och ännu oskrivna – lyrikrecensioner.

Att många hojtar med i och förstärker debatter är inte svårt att förstå: fort ska hållas, fronter formeras, led slutas, profiler poleras och poäng plockas. Dessutom bör man vara försiktig med att missta sociala medier för verkligheten. Också den kritik som aldrig delas i steget kan självklart läsas och älskas lågmält och långsamt.

Samtidigt måste man vara medveten om att våra meningsuttryck i sociala medier noggrant registreras av redaktioner och utgivare. Vad vi sprider och läser kan alltså – oavsett vad vi tycker om det – användas som avgörande argument för vilken typ av texter som ges utrymme och vilka skribenter som rekryteras. Om recensioner aldrig ger upphov till reaktioner lär vi få se än mer kröniketyckande på kultursidorna.

För en enskild individ är möjligheten att påverka tidningsinnehåll och det offentliga samtalets beskaffenhet minst sagt begränsad, men ett litet egenansvar finns allt att ta. Att vi som talar oss varma för kritikens vikt och värde också blir bättre på att dela recensioner vore ändå en både rimlig och välkommen början. Detta gäller inte minst kulturredaktionerna själva.

Som kritiker kan jag så klart skyllas för att tala i egen sak. Rätten har jag dock på min sida: #delakritik 

ARTIKELN HANDLAR OM

Litteratur

Poesi