ÅSIKT

Sameland åt samerna

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

Lennart Lundmark om varför samerna stämmer svenska staten idag

Foto: Eric Roxfelt

I dag stämmer Svenska Samernas Riksförbund staten för att få tillbaka äganderätten till jakten och fisket i fjällen. Att stämningen lämnas in till Gällivare tingsrätt betyder inte att det handlar om någon liten lokal angelägenhet. Det gäller fjällområdet hela vägen från Treriksröset ner till Härjedalen, men någonstans måste man börja.

Troligen kommer det att sluta först i Högsta Domstolen eller Europadomstolen.

Förr kunde Sverige diktera samernas villkor ostört. Det går inte  längre. År efter år kommer samma kritik från FN:s kommitté mot rasdiskriminering och Europarådets kommission för mänskliga rättigheter: Sverige följer inte internationella konventioner om landrättigheter, staten har berövat samerna kontrollen över fjälljakten och fjällfisket, Sametinget saknar inflytande över viktiga  beslut, samerna måste själva betala när andra tvingar dem till domstol för att ta ifrån dem gamla rättigheter.

Men svenska staten försöker smussla undan kritiken. En del av den har  inte ens blivit översatt till svenska.

Om inte politikerna gör något får man försöka med juristerna.

Och inte bara genom stämningar i svenska domstolar. Europadomstolen har just bestämt  sig för att även granska en hovrättsdom från 2002 där samerna i  Härjedalen förlorade renbetesmarker lika stora som Östergötland.

På 1700-talet hade samerna en äganderätt till mark och vatten som var lika stark som skatteböndernas. Under 1800-talet berövades de det  mesta, men fick behålla renskötselrätten och äganderätten till jakten  och fisket i fjällen (även om länsstyrelsen skötte administrationen). Den förlorade de 1993. Nu får vem som helst jaga och fiska på  samernas gamla marker. Det är bara att köpa ett kort av länsstyrelsen.

Men de svenska jägarnas jubel fastnade i halsen 2007 då alla EU-medborgare fick samma jakträtt som lokalbefolkningen.

Nu sprider sig långsamt insikten att det kanske vore bättre att resonera med samer  än att tvingas lyda direktiv från Bryssel. I Finland, som också är  med i EU, har de egna medborgarna särskilda rättigheter till jakt och  fiske.

Samerna är en ursprungsbefolkning. Enligt FN är det folkgrupper som levde på sina landområden ”vid tiden för erövring eller kolonisation” och har behållit ”sociala, kulturella och ekonomiska förhållanden som skiljer dem från andra grupper av den nationella gemenskapen”.

Ursprungsfolk är nästan alltid i minoritet numera, även inom sina  traditionella områden. Vid valurnorna ger deras röster sällan några  mandat. Den formella demokratiska processen är inte tillräcklig. Även  en folkmajoritet kan bli hänsynslös när den vill lägga beslag på  ursprungsfolkens mark och vatten. Därför måste internationella organ gripa in.

FN antog 1989 en konvention, som kräver att staterna erkänner  ursprungsfolkens äganderätt och besittningsrätt till den mark de  tidigare innehade. I FN spelade Sverige sin vanliga roll som de  värnlösas beskyddare, men på hemmaplan föll masken snabbt. Svenska  regeringen förklarade att konventionen ”uppenbart inte är förenlig  med svenska rättsförhållanden”. Det är 20 år sedan och fortfarande  finns inget annat än undanstoppade utredningar. Men Norge har skrivit  på konventionen och skapat ett gemensamt förvaltningsorgan för mark och vatten i Finnmark. Där är samer med och bestämmer.

Jamen, samerna har ju ett eget Same­ting, kan man invända. De har till och med val på söndag. Det stämmer, men Sametinget är en säregen konstruktion. Enklast kan man beskriva det som en kombination av en länsstyrelse och ett  kommunfullmäktige utan resurser. Det är alltså dels en statlig myndighet som ska utföra vissa ålagda plikter, dels ett parlament  där samiska partier debatterar och omröstar.

Men det samiska parlamentet har inte mycket att säga till om. Det  tillsätter en styrelse som ska fastställa politiska riktlinjer,  göra uttalanden, bevaka frågor som rör samisk kultur och det samiska språket samt sameskolan.

När det gäller näringar har förvaltningsdelen tagit över länsstyrelsens roll vid fördelningen av  en del statliga ersättningar och bidrag. Men Sametinget har ingen verklig makt i konflikter med andra  intressen om mark och vatten. Det kan yttra sig, men ingen behöver  bry sig om vad det säger.

Inför sametingsvalet yttrar sig företrädare för de sex partier som nu sitter i Sametinget i tidskriften Samefolket (4/2009). Alla har visioner om ökat samiskt självbestämmande, men förhoppningarna om att det ska bli verklighet är inte stora.

I samefrågan är det ingen skillnad mellan svenska regeringar. När den  senaste trädde till 2006 fick vi höra att det snabbt skulle komma en  proposition som redde ut allt som FN och Europarådet kritiserat. Den har vi inte sett ännu. Och läckorna från departementet tyder på att  regeringen inte kommer att bry sig om den internationella kritiken den här gången heller.

Så samerna måste nog fortsätta att hoppas på att vi får en påläst allmän opinion som kan sätta fart på politikerna. Annars måste de  förlita sig till internationella påtryckningar, Europadomstolen och  att det svenska rättsväsendet är så pass självständigt att det vågar gå emot staten

Lennart Lundmark
Historiker och författare till
Stulet land - svensk makt på samisk mark (Ordfront)