Det största dramat ryms i varje person

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

När Socialstyrelsen i våras föreslog att lätta depressioner och ångesttillstånd i första hand ska behandlas med kognitiv beteendeterapi, utlöste det en våg av kritik från professionella inom det psykodynamiska fältet. KBT utgår från människans situation i nuet, och försöker ändra hennes sätt att tänka och handla. Inom psykodynamisk psykoterapi, PDT, försöker man förstå den bakomliggande historien hos den enskilde. Ett visst mått av kostsamt och omodernt rotande, helt enkelt.

Men det är inte bara terapeuter som har skäl att oroa sig över nedmonteringen av den psykodynamiska terapin.

Vi som slukar dramatik har också anledning att vara bekymrade. Utan Freud, divanen och en hummande psykolog hade vi fått rita om kartan fullständigt. Ingen Woody Allen. Ingen Lars Norén.

Det största dramat ryms inne i varje människa, och de regissörer och författare som lyckas sätta ord på och gestalta det blir också våra största konstnärer. Det är ingen slump att det under den pågående Bergmanfestivalen arrangerats seminarium med rubriken Psykologer ser på Bergman, där man diskuterat Smultronstället. Ett annat verk värt genomlysning är Scener ur ett äktenskap som har premiär på Dramaten i höst. Ett drama som enligt upphovsmannen tog två och en halv månad att skriva, men ett vuxet liv att erfara. Med 35 år på nacken är det fortfarande en fyr man inte kan runda när det kommer till terapi-tv. Högintressanta In treatment (SVT) hade aldrig blivit av utan Scener ur ett äktenskap har seriens skapare Hagai Levy berättat.

Arthur Miller sa att vi går till teatern för att se oss själva. Visst kan man njuta av språklig finess och teknisk skicklighet, men utan en psykologisk utgångspunkt kan vi inte spegla oss i figurernas liv. Det gäller även för ett drama där huvudpersonen är en ätstörd maffiaboss med panikattacker. Sopranos briljans bestod till stor del av kontrasten mellan stenhårt våld och koncentrationen i samtalet mellan Tony och Dr Melfi, denna eftertänksamma drottning av underdrifter som utöste en transatlantisk feber bland psykologer. Serien analyserades inifrån och ut och i Dr Melfi fick skrået äntligen en kvinnlig representant som inte ligger med sin klient.

Kognitiv beteendeterapi är garanterat rätt metod för många människor att komma vidare i livet, men vad gör det för dramat?

I nuläget är det bara en KBT-influerad film som dyker upp i mitt huvud, i Christopher Nolans mörka Batman Begins sticker Christian Bale ner huvudet i en kista full med fladdermöss för att konfrontera sina rädslor.

Som dramagenerator har metoden alltså mycket kvar att bevisa.

Publicerad: