ÅSIKT

USA i högerns strypgrepp

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

ANITA GOLDMAN åker till San Fransisco – och undrar hur det ska gå med demokratin i republikanernas USA

Tre gånger står jag i kö för att se Michael Moores Guldpalmsbelönade dokumentärfilm Fahrenheit 9/11 i San Francisco och tre gånger får jag gå från biografen i ogjort ärende. Köerna är gigantiska och Moores film har redan spelat i miljontals dollar. Istället ser jag en annan dokumentär, Corporations, som är en svidande uppgörelse med de multinationella företagens makt över våra liv, över miljön, över ekonomin. I San Francisco Chronicle läser jag en analys av dokumentärfilmens uppsving och popularitet i USA. Kanske har folk fått nog av en absurd politisk och medialt virtuell verklighet? De jag talar med har definitivt fått nog av sin president: "The president select? He is not my president!"

Mitt starkaste intryck från den amerikanska liberalismens högborg i norra Kalifornien är hur djupt splittrad den amerikanska nationen är och hur förtvivlad, ja alarmerad, den liberala oppositionen är. Vid mitt förra besök, för ett och ett halvt år sedan, skojade folk också om "president select instead of president elect" (utvald istället för vald president, detta apropå rösträkningsskandalen i delstaten Florida som ledde till att den presidentkandidat som fått minst röster ändå intog Vita Huset). Men nu har de politiska skämten gått från satir till något som kanske bäst kan karakteriseras som rädsla.

Hade presidenten och hans administration stått för en vettig inrikes- och utrikespolitik och lyckas ena nationen efter de traumatiska händelserna den 11 september 2001 hade kanske upprördheten över rösträkningsproceduren fallit i den sedvanliga politiska glömskan. Men i den accelererande politiska debatten inför presidentvalet i november hörs allt mer desperata röster, ja många människor som jag mötte tvivlade på att valet kommer att gå demokratiskt till och att avvecklingen av demokratin, som Bushadministrationen iscensatt , kan hejdas.

Om efterspelet till terrorattacken - inskränkningarna av medborgerliga fri- och rättigheter i USA i jakten på "terrorister" och det olycksaliga Irakkriget - har vi utanför USA informerats i rikliga mått. Men det järngrepp som den republikanska administrationen tagit på hela det amerikanska samhället - media, undervisning, vetenskap och miljö - hör vi mer sällan om.

I den nyutkomna Banana Republicans. How the right wing is turning America into a one-party state analyserar författarna Sheldon Rampton och John Stauber - som bakom sig har en rad böcker av samma art (Weapons of mass deception är den mest kända) - hur den republikanska administrationen, partiet och närstående intressegrupperingar systematiskt ändrat inte endast dagordningen för det amerikanska samhället, men också de institutioner som skall stå för kontroll och revision av de politiska besluten:

"Delvis på grund av det politiska klimatet efter 11 september och delvis på grund av den konservativa rörelsens egen organisatoriska styrka, har den republikanska högern lyckats driva USA i riktningar som skulle verkat otänkbara för ett par år sedan. Förutom att ha dragit in nationen i ett kostsamt militärt äventyr utomlands, har Bushadministrationen lett till massiva budgetunderskott, ökad politisk polarisering hemmavid och en alarmerande tillväxt av anti-amerikanska stämningar utomlands."

Författarna påpekar att högersvängningen i amerikansk politik är en paradox. Den amerikanska allmänheten är - enligt de flesta opinionsmätningar - långt mer liberal än högerns just nu hegemoniska kontroll av det offentliga samtalet låter ana. Exemplen som anges är, bland andra, att en majoritet av amerikanarna stöder fri abort och uppemot 70 procent stöder Kyoto-protokollet och andra internationella avtal om miljön. De flesta vill ha utökad statlig kontroll av hälsovården i landet och trots terrorismen och kriget upplevs arbetsmarknadsfrågorna som de viktiga och mest oroande.

Med andra ord: det amerikanska folket har en agenda som stöder demokratiska värderingar och program, men trots detta växer sig det republikanska partiet allt starkare. Detta beror på, menar Rampton och Strauber, att politik inte längre handlar om politiska sakfrågor eller ens värderingar, utan om mediestrategier och knep av olika slag. Hur det republikanska partiet och dess anhängare lyckats erövra kontrollen av traditionellt liberalt dominerande medier beskrivs i ett av kapitlen i boken. En taktik som använts är förtalskampanjer och trivialisering, en annan är att vända sig direkt till de medier som traditionellt inte fört det politiska samtalet, till exempel underhållningsprogram. Hur man medvetet banaliserar och sprider lögner beskrivs i detalj - en varningssignal också för vårt land.

Men än mer oroande är kapitlet om hur den republikanska administrationen systematiskt har tagit över kontrollen över vetenskap och hälsofrågor.

Vetenskapsmän varken skjuts eller arresteras, konstaterar författarna torrt, "men Bushadministrationen har startat en oroande process under vilken vetenskapen underställs politiken, med potentiellt farliga konsekvenser." Bushadministrationen har sett till att genom hot, direkta avskedanden och manipulationer byta ut välkända vetenskapliga experter i diverse institutioner som har till uppgift att fungera som kontrollinstanser och ge råd vid politiska beslut i frågor som arbetsplatssäkerhet, aids, sexualundervisning i skolorna, miljö och hälsofrågor och global uppvärmning.

De nya medlemmarna i dessa kommittéer är folk med liten vetenskaplig expertis, men med nära band till den konservativa politiska rörelsen och diverse industrier och bolag med ekonomiska intressen av att dessa frågor sopas under mattan.

En av de vetenskapliga frågor som fick medial uppmärksamhet under mitt besök i USA var kontroversen kring stamcellsforskning. Bush har stoppat allt federalt ekonomiskt stöd till denna typ av forskning, eftersom proceduren med dessa celler tagna från fertiliserade ägg går emot Bushs antiabortpolitik. Den demokratiske John Kerry lovade i tv-sända kampanjtal att återinföra stamcellsforskning om han blir president. Kritiken av de strypta forskningsanslagen har varit massiv, även i de egna republikanska leden med bland andra före detta presidenthustrun Nancy Reagan.

Andra exempel är hur det nationella Cancerinstitutet numera anger abort som en ökad risk för bröstcancer, trots att detta inte stöds av vetenskaplig forskning och sexualupplysningen har kringskurits allvarligt, med konsekvenser för såväl aids som andra könssjukdomar och ungdomsgraviditeter.

Den samlade bilden är skrämmande. Skildringen av hur Floridarösträkningen egentligen gick till eller hur regeringen sopade undan alla spår av cancerfara efter tvillingtornets fall (de stora dammolnen över Manhattan innehöll mycket asbest och många människor, inklusive brandmännen, har utvecklat sjukdomssymptom men myndigheterna förnekar alla samband) eller hur republikaner systematiskt manipulerar röstlängderna i svarta och fattiga områden där de inte har chans att vinna politiskt stöd. Detta är tendenser i världens enda supermakt, vilken tagit som sin uppgift att "exportera" demokrati till resten av världen.

Men oaktat det deprimerande nuläget är författarna inte totalt pessimistiska. Trots att det tagit "ett halvt århundrade" för den amerikanska högern att uppnå den makt den nu har i amerikansk politik - där de för första gången kontrollerar såväl senaten som kongressen och Högsta domstolen, tror de inte att det kommer att ta ett halvt århundrade att förändra sakernas tillstånd, eftersom information sprids så mycket snabbare i dag och är tillgänglig för allt fler. Och eftersom det amerikanska folket trots allt inte är lika reaktionärt som sin nuvarande regering.

Samhälle

Anita Goldman