ÅSIKT

Boll med lång stjärt

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

Joar Tiberg om stjärtmesen

Foto: Stjärtmesen. Ur Tidens stora bok om Europas fåglar

■ ■En gång gick jag längs en nedlagd tågbana, en satans katastrof av realpolitisk opportunism och smidränkeri, det var tidig höst, och tåget kom, inte det vanliga, granplantorna stod stadiga upp mellan sliprarna, i åkerbärsriset, nej, men det tysta, meståget kom, det skulle bli en dikt egentligen, men den kom aldrig, det börjar bli åratal sen, och jag har gett upp nu.

(De dikterna som ber om nåt blir aldrig till.)

Jag kom åkande, en gång den här tiden, också, den första snön föll, ett luddigt tätknypplat ner i den våtmjuka marken, den skulle inte bli kvar. Jag höll nog nittio, och det var nånting på andra sidan viltstängslet, till vänster, jag hade ingen aning, nåt bollikt.

Hoppigt, gungande.

De sitter ofta uppochner, klängande invid hängena i de yttersta grenarna, som små apor. I meståget kommer de ofta i periferin, mot slutet, eller lite i utkanten av tåget.

Det var egentligen inget ställe man stannade på den där hala riksvägen, en hård raksträcka, jag löpte fram till stängslet.

Ingenting, måste ha inbillat mig, jo förresten.

Den helt räta, låga stilen, inga hopp i texten.

Där skulle det ha stått nånting om bollarna, stjärtmesarna som ju hängde där, som hängde kvar, men jag har ännu inte nått dit där detta kan skrivas utan hopp, låter därför bli.

Stjärtmesboet. Det hänger i trådar, längst uppe i en grenklyka, ofta i en björk, en liksom mjuk kula, en hårig påse, stoppad med dun och renhår, med ingångshål från toppen.

Varför nöja sig med mindre än såna påsar?

Vid de där slånbärssnåren (där - domherre - en gång?)

Gullig.

Hur ska man skriva det utan hopp, bara nere som grus grusväg.

Stjärtmesen gullig. Den har flugit in från ett håll. Boll med lång stjärt, korvig, kommer efteråt, en slange*.

Urgammal spermie.

Klok. Gullig.

Joar Tiberg