ÅSIKT

”Vi vill ge våra läsare styrka”

Eva Swedenmark och Annica Wennström har skrivit ”Bärböckerna” – taggig feelgood

avIngalill Mosander

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: Magnus Sandberg
Eva Swedenmark, till vänster, och Annica Wennström ville hellre skriva om kärlek och relationer än mord och misshandel.

Feelgood med taggtråd. Så har ”Bärböckerna” beskrivits. 

Det är en serie framgångsrika relationsromaner skrivna av Eva Swedenmark och Annica Wennström.

– Vi vill ge styrka åt våra läsare. Det går att resa sig även efter otrohet och en svår skilsmässa.

Året var 2000. Eva Swedenmark och ­Annica Wennström hade träffats i Paris för att skriva en deckare.  Eva bodde på Svenska institutet, som ligger i ett 1500-palats med utsikt över en vacker park.

– Vi satt under takåsarna, drack rosévin och levde i en miljö som gjorde att vi hellre talade om kärlek och relationer än mord och misshandel, säger Eva.

Resultatet blev Smultron och svek, första delen i böckerna om en familj kring restaurangen Stella i Östersund. I dagarna utkommer femte delen Hjortron och hjärtan.

– När vi började skriva visste vi inte vad feelgood var. Vi ville ingjuta hopp även hos äldre människor. Det finns så många som gett upp, som inte har några drömmar kvar. Men man måste våga mer. Vi hyllar valspråket ”Var realistisk – begär det omöjliga!”, ­säger Eva.

Träffades 1994

Eva har vuxit upp i Sundsvall, Annica i Umeå. Bägge kommer från familjer där papporna varit sågverksarbetare. De träffades 1994 då Annica sökte plats som praktikant på ABF:s tidning Fönstret där Eva var chefredaktör.

– Vi upptäckte snabbt att vi fungerade bra ihop och började fundera på att skriva en bok tillsammans, säger Annica.

Med tiden har det blivit 20 stycken, såväl deckare som romaner.

”Bärböckerna” är deras största framgång. De har först kommit ut i inbunden form, sedan som ljudböcker och därefter som pocket. 

– Den första person som kom till oss när vi satt och pratade ihop oss var en kvinna vi kallade Liselotte Ponti. Hon var från Östersund med en passionerad relation på det där lite norrländska viset, precis som vi själva har. Den som ofta tar sig andra uttryck än stora gester och ord. Det var då vi kom att tänka på mat, säger Annica

Experimenterar i köket

Både Eva och Annica älskar att laga mat och experimenterar mycket i köket.

– Det kan vara ett kitt i många familjer och ett sätt att visa både kärlek och omtanke. Kanske kan det fungera som krishantering i smärre konflikter?

I böckerna finns en rad recept med namn som fungerar som symboler för persongalleriet i böckerna.

– Det har varit jätteroligt att döpa dem. Som ”Passionerad panna cotta” och ”Aningslösa champinjoner”, ”Lustfylld lingongryta” och ”Kylslagen efterrätt”, säger Eva.

Men recept gör sig inte särskilt bra i ljudböcker så de har uteslutits i det formatet.

– Vilket många läsare klagat över. Vill de ändå ha recepten kan de köpa vår kokbok ”Kärlek och käk ur La Stellas skafferi”, säger Annica.

”Som våra släktingar”

I ”Bärböckerna” får man följa samma människor, deras liv och utveckling.

– De känns levande för oss, som våra släktingar. Vi baserar mycket av det vi skriver om på våra egna erfarenheter. Och bland dem har det funnits stunder då man fått bestämma sig för att inte gå under, säger Eva.

Sommartid bor de båda två på Stugö utanför Vaxholm med sina familjer.

– Där kan vi gå fram och tillbaka och prata om våra karaktärer. Andra invånare på ön tycker nog att vi verkar väldigt skvallriga för de kan höra oss säga saker som ’hur kunde han vara otrogen nu igen?’, säger Annica.

”Romans bäst i bokform”

På Stugö firar de också den sortens traditionella midsommar som huvudpersonerna i Hjortron och hjärtan gör. Fast i boken är det mer dramatiskt. Där har en förbjuden kärlek blossat upp på nytt och de inblandade gör sitt bästa för att dölja vad som inträffat för övriga familjemedlemmar.

– Numera har vi inga egna romanser som vi kan använda oss av. Så vi får hitta på dem. Men det kanske är bättre att ha dem i böckerna än i verkligheten, säger Eva.

De har inget synopsis klart från början. 

– Jag vill överraska mig själv. Om jag visste vad som skulle hända skulle det lustfyllda i skrivandet gå förlorat, säger Eva, som berättar att hon gråter jättemycket när det handlar om känsliga saker. 

De är eniga om mycket – utom hur romanerna ska sluta.

Eva vill ha lyckliga slut, Annica svårmodiga.

Men när det gäller Hjortron och hjärtan är de för ovanligheten skull helt ense.

Och påfallande nöjda.

ARTIKELN HANDLAR OM

Feelgood