Pridetåget fortfarande avlägset för Shabbe
Intervjun kan definiera en ny hiphop
Kanye Wests ”Monster” hamnade snabbt i skuggan av Nicki Minajs vers på samma låt – visst var helheten bra, men Minajs tempo och tryck var så mycket större. Om det finns en svensk motsvarighet så är det när Rosh rappar en vers på Linda Piras ”Knäpper mina fingrar remix” från 2014. Med tanke på hur många tjejer som skulle hinna medverka på fyra minuter hann Rosh knappt börja innan det var dags att lämna över till Cleo, men det räckte för att den stora allmänheten skulle få upp ögonen för den artonåriga råtalangen från Nyköping med långt svart hår.
Att det var just identitetspolitikens år 2014 känns i efterhand symboliskt. Alla fastnade för Linda Piras girlboss-anthem, samtidigt som en av de där tjejerna mådde piss i sin kvinnokropp.
Mycket mer hördes inte heller från Rosh, åtminstone inte så mycket som folk hoppats på. En EP, några singlar, och efter ”Rosh hour” som kom 2018, inget alls. Men den låten innehöll också den förebådande raden ”och om jag är grabb, innerst inne alltid varit han”.
När P3 Din Gata släpper sitt senaste avsnitt är det i stället Shabbe som sitter i studion, i helskägg och kedjesnusandes vitt snus – en könskorrigering senare. Det är en fin och öppen intervju. Inte minst för att det blir tydligt hur avgörande det kan vara att ha någon att spegla sig i för att kunna erkänna att man är född i fel kön. Shabbe berättade det i en bil mot Oslo, och personen som svarade ”klart du är kille” var DJ Taro, en av få öppet homosexuella i den svenska hiphopen.
Den amerikanska mainstreamscenen har kommit betydligt längre. Sedan Frank Ocean berättade att han var kär i en kille har även till exempel Lil Nas X och Tyler, the Creator följt efter och använt använt sin queerhet i musiken.
I Sverige pratas som bekant mest gangsterrap. Men som Shabbe själv säger: om Yasins stylist (Josef ”Zozo”) kan komma ut, varför skulle inte han kunna berätta det här.
Shabbes intervju är utan tvekan viktigast just för dem som i bästa fall kan hitta sin egen version av DJ Taro att spegla sig i, inte en kvällstidnings kulturredaktion. Det är talande när han säger sig inte ha någon plats i Pridetåget. Avståndet mellan glittriga parader i innerstaden och rappare i förorten är stort. Bland de största namnen inom hiphop är det fortfarande lättare att hitta homofobi än frånvaro av den, och betydelsen av en grabb som Shabbe i offentligheten är omöjlig att underskatta.
