ÅSIKT

Dansar för livet

Claes Wahlin ser ett övertygande gästspel på Dansens hus

Foto: ©Chris Van der Burght
Ur föreställningen ”Nich schlafen”.
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Att låta Gustav Mahlers högromantiska, inte sällan naturromantiska musik bilda fond för en historia om modern flykt mot bakgrund av nationalistiska idéer och folkförföljelser, är en tanke som nog låter bättre på papperet än på scen. Men när Alain Platel står för koreografin till Nicht schlafen med Les ballets C de la B, som gästar Dansens hus, så räcker det vi ser mer än väl.

Nio dansare och en hög med hästkadaver framför ett scenrum klätt i trasiga, gråa vindskydd – eller är det kanske segel – inleds med kobjällror och slagsmål. Kläder slits av, fiendskapen är total. Med utsnitt ur Mahlers symfonier, inte sällan med pålagda afrikanska toner av Steven Prengels, kidnappas Mahlers privatexistentiella konstuttryck av en annan kultur. Ibland med ett överseende leende; den globala existenskrisen är så mycket verkligare för de som här måste fly sitt land.


Les ballets C de la B bjuder som alltid på en smidig och kraftfull dans. Elegant och uppfordrande förmedlar kropparna ett brett register, inte bara av människornas hopp och förtvivlan. Två kroppar kan mötas och bli en enda, djurliknande varelse. En man kan tvinga en annan att bli riddjur.

Men så möts alla, dansar för livet inte mot, men tillsammans med Mahler, mot existensens kris på det individuella, såväl som på det globala planet. Ingen får sova, som den tyska titeln kan utläsas.