Starka röster på Tonsättarfestivalen

Claes Wahlin: Vokalkompositionerna är George Benjamins starka sida

avClaes Wahlin

Publicerad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Foto: JAN-OLAV WEDIN
Countertenoren Bejun Mehta (till höger) framträder på Stockholms konserthus, under ledning av George Benjamin (till vänster).

En av de bästa operauppsättningar jag har sett de senaste åren var George Benjamins nyskrivna Written on skin. Det handlar inte om Kungliga Operans iscensättning, utan om den som hade urpremiär i Aix-en-Provençe och sedan även framfördes på Covent Garden i London.

I Katie Mitchells regi och med Barbara Hannigan och Bejun Mehta i ledande roller var uppsättningen en 90 minuter lång rysare, sceniskt såväl som musikaliskt.

Countertenoren Bejun Mehta framträder under Stockholms konserthus Tonsättarfestival, som inleddes i torsdags och fortgår till och med söndag. På invigningsprogrammet, som upprepas på lördagen, kunde vi höra Mehta som solist i Dream of the Song, ett verk med texter av två medeltida poeter respektive Federico García Lorca.

Här fick Mehta möjlighet att visa upp sin elastiska röst. Han har en attack och en närvaro som skapar omedelbar dramatik, något som givetvis förstärktes av damkören ur Eric Ericsons kammarkör tillsammans med Kungliga filharmonikerna, allt under Benjamins ledning.

Benjamins musik är mättad, det spelar ingen roll om orkesterstämmorna är reducerade till spröda klanger eller om de tar i så att väggarna skakar. Här finns en musikalisk dramatik och ett tonspråk som löper igenom de olika kompositionerna. I Sometime voices, efter några rader ur Shakespeares Stormen, även den med en solist (en utmärkt baryton, Gyula Orendt) och kör, finner vi samma slags omedelbara dramatik som i Dream of song.

För trots att orkesterstyckena, Palimpsest I och II, eller duetten för piano och orkester (Stefan Lindgren som skicklig pianosolist), inte saknar suggestionskraft, så är det vokalkompositionerna som är Benjamins starka sida.

Det är nästan som den övriga musiken försöker kompensera på olika vis för den uteblivna rösten. Färgschatteringar, teman som rör sig genom stämmorna eller ett slags tät genomskinlighet i musiken – allt raffinerat och fascinerande, men inte riktigt med samma verkan som när röster vävs in i musiken.

Vid sidan av Written on skin, som blev en välförtjänt framgång, så är även Benjamins första opera, Into the little hill från 2006 efter sagan om råttfångaren från Hameln (text av dramatikern Martin Crimp som även också skrev librettot till Written on skin) ett starkt verk, om än i det mindre formatet. Den kammaroperan avslutar festivalen på söndag. Gå dit.

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM

Musik