Snurriga råd från borgarrådet

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Madeleine Sjöstedt (FP).

Fildelningen är inte ett juridiskt problem utan en kulturpolitisk tillgång. Det är nämligen kulturtörst som har fått de dömda att fildela, inte en önskan att kunna tjäna en hacka på andras skapande. Detta kan man lära av Stockholms kulturborgarråd Madeleine Sjöstedt i en stor programartikel i Svenska Dagbladet (14 maj). Hon skriver vidare att barn och ungdom nu har tillgång till all kultur i hela världen. Kulturpolitiken ska därför inriktas på att göra medborgarna intellektuellt tillgängliga för kulturen i stället för att göra kulturen fysiskt tillgänglig för dem.

Så här utvecklar hon – ordagrant citerat – den senare tanken: ”1900-talets kulturpolitiska mål som syftade till att tillgängliggöra kvalitetskulturen och kulturarvet för alla människor i hela Sverige genom museerna, folkbiblioteken, litteraturstödet, public service, distributionsstödet till dagstidningar och film etc., har internet bidragit till att uppfylla ...” Och nätkulturen är därtill om inte gratis, så näst intill. Unga med filmregissörsdrömmar behöver inte längre kapital, det räcker med talang och hårt jobb för att man ska nå miljonpubliken via nätet.

Borgarrådet menar uppenbarligen att Filminstitutet kan läggas ner, dess produktionsresurser behövs inte längre, miljonpubliken sitter vid sina datorer och väntar på talangernas filmer.

Hennes resonemang är mer uppseendeväckande än intressanta, snarare spontana än genomtänkta. De bekräftar slutligt att dagens folkparti befriat sig från såväl den klassiska intellektuella liberalismen som den liberala folkbildningslidelse som fanns i partiets frisinnade gren.

Jag antar att de ungas intellektuella tillgänglighet sedan ska fixas i Jan Björklunds skola. Där ska de få lära sig vilken kultur som duger, lite styrning av individernas smak kan de nya liberalerna inte avstå från, och de enda unga som slipper undan i framtiden är väl de som på grund av bristande begåvning har befriats från kunskapsämnen som de ändå varken gillar eller anses behöva.

Det sägs att den Gud ger ett ämbete ger han också förstånd att rätt handha det. Den som efter Sjöstedts artikel misstror talesättet ska då komma ihåg att det inte är Gud som givit henne uppdraget utan den borgerliga alliansen.

Detta kan å andra sidan ses som ett utslag av ett slags representativitet när denna väljer sina företrädare.

Bengt Göransson

Publicerad: