ÅSIKT

Slaget mot Uppsalas nazister

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

Påskkravallerna vid nazistdemonstrationen 1943 har blivit bok

SAKPROSA I april 1943 utbröt våldsamheter i samband med en nazistisk demonstration i Uppsala. Polisen angrep motdemonstranterna och flera personer skadades. Magnus Alkarp, som tidigare skrivit en pjäs om händelserna, kommer nu ut med boken Fyra dagar i april: påskkravallerna i Uppsala 1943 (Historiska media).

I boken kastas läsaren in i en verklighet där krigshotet fortfarande är akut (trots att tyskarna nyligen förlorat slaget vid Stalingrad) och där inflytelserika grupper arbetar för att sälja ut Sverige till Nazityskland.

Alkarp visar hur man på vissa håll inom polisen felaktigt anklagade fredliga motdemonstranter och norska flyktingar för att ha orsakat kravallerna i Uppsala. Men han ger även exempel på hur enskilda poliser stod upp för demokratin och ifrågasatte de nazistiska lögnerna.

Uppsala antas ofta ha varit ett nazistfäste under kriget, bland annat på grund av studenternas ökända motstånd mot judiska flyktingar. Kanske är ryktet oförtjänt – som Magnus Alkarp visar fanns det också ett livaktigt antinazistiskt motstånd i staden. Motståndet var starkast i Uppsalas arbetarkvarter men det fanns även vetenskapsmän och poliser som vågade gå emot nazisterna. En viktig lärdom av Alkarps bok är att det alltid finns utrymme för egna ställningstaganden. Man måste inte följa med strömmen.

Men skildringarna av det antinazistiska Uppsala är egentligen bara med som ett sidospår i boken. Det är lite synd, för det sidospåret är minst lika intressant som bokens egentliga tema.