ÅSIKT

HÄR FINNS ARBETARKLASSEN

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

■ ■ I sin iver att förneka klassamhällets existens påstår Dilsa Demirbag-Sten i söndagens Expressen (16 aug) att SCB inte definierar socio-ekonomiska grupper. Det är inte sant. Visst kan man diskutera hur klass bäst ska kategoriseras, men enligt SCB:s beräkningar består 41 procent av den svenska befolkningen av arbetarklass. På deras hemsida öppnar sig en arkipelag av klasskillnader: matvanor, tandstatus, bostandard, medellivslängd, inkomster, förmåga att överklaga myndighetsbeslut ... och så vidare. Allt det där handlar om klass.

Om Demirbag-Sten inte betror SCB kan hon spana i den egna vardagen. Vem delar ut posten, sköter om barnen i förskolan och föräldrarna på servicehuset? Vem packar köttet, hänger upp kläderna i butikerna och kör innerstadsbussen? Vem städar biograferna och tidningsredaktionerna, tillverkar sladden till din laptop, monterar bilen och lägger asfalten?

■ ■ Arbetaryrkena har inte alls ”till stora delar outsourcats”, men de har förändrats till en tjänstesektor som ”blivit kvinnodominerad och etnisk”. Vad betyder det politiskt? Varför skulle inte en ung iransk telefonförsäljare eller hemtjänstvårdare behöva trygghet och välfärd?

Sverige har aldrig varit rikare, men ändå ökar klyftorna och därmed orättvisorna, men det är inget som bekymrar Dilsa Demirbag-Sten. Inte på en enda punkt vidrör hon den tillbakapressning av arbetarklassen som skett under nyliberalismen. Istället gläds hon att ”det gamla folkhemmet” inte höll i evighet och att ”även Sverige förändras”.

Hon ser bristerna i den kapitalistiska marknadsekonomin som gör att invandrare och ungdomar fårproblem att komma in på arbetsmarknaden, men tror att LAS är problemet. I själva verket är det LAS som ger skydd åt äldre invandrare, de som lättast sorteras ut. Vill man ge ungdomar oavsett etnicitet jobb borde man minska arbetslösheten, inte avskaffa Komvux. Hon nämner miljonprogrammet men inte hur nyliberalerna, just när dessa bostadsområden ska stambytas och rustas upp, säljer ut så att kostnaderna vältras över på de redan utsatta. Varför kallar inte Demirbag-Sten det rasistiskt? Och varför ser hon inte att rasismen i Sverige är strukturell och av större betydelse än enskilda människors vardagsfördomar?

■ ■ Låt oss vara öppna med våra avsikter och värderingar. Jag avskyr det klassamhälle som högern skapar och vänstern inte förmått förhindra. Efter två artiklar i Expressen vet vi vad och vilka Dilsa Demirbag-Sten avskyr – arbetarklassen, den hon samtidigt påstår inte finns. Mot folkförakt biter inga argument, men det skulle vara intressant om hon hade oss något att säga om de ökade klyftorna, nyliberalismens ansvar och vilket samhälle hon vill ha i stället för det mer jämlika vi nu lämnar bakom oss.

Daniel Suhonen