Såpabråk avslöjar ett odemokratiskt Egypten

Av: Nedjma Boucheloukh

Publicerad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Den turkiska tv-serien ”Fatma” blev populär i hela Mellanöstern och Nordafrika och slog ut alla arabiskproducerade såpor.
Den turkiska tv-serien ”Fatma” blev populär i hela Mellanöstern och Nordafrika och slog ut alla arabiskproducerade såpor.

Turkiska tv-såpor har slagit ut alla andra dramaserier i Mellanöstern, inklusive den äldsta såpaproducenten, Egypten. Men kan tv-serier och -hjältar leva ett liv oberoende av politiken?

Nu uppmanar de egyptiska filmskaparnas fackförbund till bojkott av turkiska tv-serier. Orsak: Turkiets premiärminister Erdogans ställningstagande ”emot den egyptiska revolutionen” och hans stöd för Mursi ”som den legitima presidenten”. Övriga konstnärliga fackföreningar väntas ansluta sig till bojkotten.

Den egyptiska filmkritikern Tareq Al-Shenawi undrar i en krönika i saudiska tidningen Asharq Al-Awsat, om man först undersöker en artists nationalitet, religion och ursprungslandets inställning till det egna landets ödesfrågor innan man bestämmer sig för att älska artisten? Kommer de flesta egyptiska tv-tittare att fortsätta älska Nour, Fatma, Mohanad och andra turkiska tv-stjärnor oavsett Turkiets politiska attityder?

Överhuvudtaget ifrågasätter Tareq Al-Shenawi fackföreningar som ett slags termometer för människors känslor. Att turkiska tv-serier är enormt populära i arabländer betyder inte att arabiska tv-tittare stödjer Erdogan.

Det är inte första gången som rop på bojkott hörs i Kairo. För en månad sedan var det arabiska manusförfattarförbundet som ville bannlysa de turkiska såporna. Då var argumentet att bevara den arabiska identiteten - om nu en sådan finns.

Alla vet att arabiska tv-serier och speciellt Kairo, ”det arabiska Hollywood”, har drabbats av bakslag inte bara för att tittarna föredrar turkiska tv-serier. En turkisk tv-serie dubbad i syrisk dialekt kostar dessutom en tiondel av en egenproducerad såpa.

Båda föreningarna verkar ha glömt att det är tittarna som bestämmer vad de vill se. Tareq Al-Shenawi pekar på ett historiskt exempel. Efter nederlaget i kriget mot Israel 1967 beslöt det egyptiska kulturministeriet att bojkotta amerikanska filmer, eftersom USA var Israels främsta allierade. På den tiden fanns varken video, internet eller satellit- kanaler och staten kunde i praktiken genomföra ett sådant beslut. Ändå bestod bojkotten bara några veckor eftersom människor älskade de amerikanska filmerna och stjärnorna lika mycket som de avskydde USA:s politik.

Att i dag försöka ”straffa” tv-serier, skådespelare liksom åskådare, på grund av ett politisk ställningstagande, säger mycket om det egyptiska samhällets beredskap inför demokrati.

Demokrati är inte bara att lägga sin röst i en valurna eller att mobilisera massorna på gator och torg. Demokrati är som vilken mental eller fysisk aktivitet som helst och kräver träning. Så, egyptier borde kunna titta på turkiska såpor oberoende av vad Erdogan säger.

Publicerad:

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturredaktion guide till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.