Mejla

Kristofer Andersson

Lovers rock – soundet vi borde prata mer om

Steve McQueens nya film blixtbelyser och uppvärderar ett kulturarv

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Ur Steve McQueens film ”Small axe: Lovers rock”.

KULTUR

Alla pratar om lovers rock! Alla? Nej! Ett efterblivet land vid polcirkeln befolkat av debattörer fortsätter tjurskalligt att babbla om varandra.

Två av höstens stora kulturhändelser tar avstamp i musikgenren lovers rock, detta möte mellan efterkrigstidens västindiska arbetskraftsinvandring – den så kallade Windrush-generationen – och britternas dyrkan av amerikansk soulmusik. Resultatet blev Englands starkaste bidrag till reggaehistorien.

Balladerna om kärlek och längtan, framförda av svarta tonårsflickor, tonsatte under sjuttio- och åttiotalen vuxenblivandet för barnen till landets nya medborgare. Eftersom sångerskorna hellre besjöng hångel än det för rastafarianerna heliga Zion dröjde det decennier innan genren ens intresserade ett autencitetspundande musiketablissemang.


Den andra delen av regissören Steve McQueens antologiserie Small axe, som tecknar det svarta brittiska samhällslivet mellan sextio- och åttiotalet, bär titeln Lovers rock.

Under filmens sjuttio minuter iscensätter 12 Years a slave-skaparen ett så kallat blues party – en typ av hemmainredd svartfest, där Londons västindiska diaspora dansade tryckare till dåtidens senaste singlar av Carroll Thompson och Louisa Mark.

Hedonism, skrek ordningsmakten. Men regissören doppar snarare sin madeleinekaka i varm mjölk. Small axe: Lovers rock framkallar minnet, inte av äppelträdens Combray, utan av föräldrarnas fest; det trygga ljudet av bas och falsett.

Samtidigt släpper den internationellt erkände brittisk-jamaicanska designern Grace Wales Bonner en kollektion inspirerad av fotografen John Gotos sjuttiotalsporträtt av lovers rock-dyrkande tonåringar på Lewisham Youth Club.


Vad Grace Wales Bonner och Steve McQueen gör är att uppvärdera och blixtbelysa kulturarvet från en grupp vars existensberättigande nyligen har ifrågasatts.

När Storbritannien 2012 skärpte reglerna för migration i syfte att försvåra för papperslösa invandrare förlorade många ur Windrush-generationen – som kommit till landet mot löfte om permanent arbetstillstånd – plötsligt jobb och pension. Människor bofasta sedan 45 år nekades sjukvård. Andra togs i förvar.

Lagskärpningen skulle kväsa väljarflykten till högerpopulisterna i Ukip. Den följande myndighetsmisshandeln av bruna medborgare var blott en slaggprodukt. När skandalen uppdagades 2018 tvingades inrikesministern Amber Rudd att avgå.

Small axe: Lovers rock premiärvisades i England för drygt tre veckor sedan.

Sett till hur nervöst Sveriges Television numera hukar sig inför nynationalismen och den inrikespolitiska dagordningen är det en sensation att BBC ens valde att trycka på play.

ANNONS EXTERN LÄNK

Njut av en god bok i sommar – Prova BookBeat gratis i en månad!

BookBeat.se

Av: 

Kristofer Andersson

Publisert:

LÄS VIDARE

Det närmaste Europa kom Andy Warhol

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Ja, tack!

ÄMNEN I ARTIKELN

Storbritannien

Kulturarv

Rock

Migration

Amber Rudd

Ukip