Kultur

Det ockulta är vardag i svenska waldorfskolor

Omtalade SVT-dokumentären ”De utvalda barnen” avslöjar mer än gamla sår – samma problem finns fortfarande kvar

Av: 

Kjell Häglund

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Jasper Lake har alltid känt sig priviligierad som slapp gå i en vanlig skola. Men när Jasper i 40-årsåldern börjar prata med sina gamla skolkamrater så tvingas han inse att hans positiva minnen kom på bekostnad av andra elevers trygghet.

Foto: SVT

KULTUR

Många uppfattar SVT:s De utvalda barnen som en dokumentärserie om gamla sår, som rivs upp igen och får före detta elever på den antroposofiska Solvikskolan i Järna att bryta ihop framför kameran. Det är hjärtskärande.

De har trott sig vara ensamma om sina upplevelser, eftersom de inte bara varit offer för övergrepp utan också för en tystnadskultur där samtliga inblandade – lärarna med sin ideologi, föräldrarna med sin naiva dröm, eleverna med sin utsatthet – gjorts blinda för missförhållandena och stått upp för varandra i en lojalitet så stark att varken Skolverket eller rättsväsendet kunnat tränga igenom.

När en utstött tioårig elev anmälde en lärare för fysiskt våld satte Solvikskolan alla övriga elever på bussen till tingsrätten i Södertälje för att visa muren av stöd för förövaren, en mur utan sprickor, mot den ensamma tioåringens utsaga. Domstolen frikände.

Men Jasper Lakes dokumentärserie handlar lika mycket om nya sår. Om elevskadorna som fortfarande uppstår varhelst en skola grundar sig på waldorfpedagogik eller någon annan alternativ livsåskådning som sätter egna dogmer över evidens.

Men, kan det invändas, är inte waldorfskolor rätt normaliserade, numera? Och dårar i lärarkåren finns väl även i vanliga skolor?

Jo, men med en avgörande skillnad.

En omdömeslös matematiklärare i en kommunal skola som youtubar konspirationsteorier med eleverna skulle aldrig få allmänt stöd i lärarrummet. Men på många waldorfskolor bär tvärtom kollegiet på konspirationsidéerna, som dessutom genomsyrar hela kursplaneringen, medan den ”vanliga läraren” förminskas av kollegorna för att inte förstå antroposofgurun Rudolf Steiners hundraåriga idéer.

Detta är fortfarande vardag för många lärare på waldorfskolor, där ockult andlighet alltjämt framhålls som en grund för naturkunskapen på gymnasienivå (Sveriges största och mest kända waldorfskola, Kristofferskolan i Bromma, hymlar inte om detta på sin hemsida).

Medan vanliga skolor underordnar sig vetenskaplig konsensus bevarar waldorfskolor bärande delar av mystikern Rudolf Steiners kvasivetenskap

Den mjuka, konstnärliga waldorfpedagogiken lockar fortfarande många med en holistisk syn på barns utveckling, utan press och stress med tunga läxor och betygsjakt. Men waldorfeleverna i dokumentären vittnar tvärtom om just en extrem press och stress – för att de inte tillhörde de ”utvalda”, de som kunde ”måla, sjunga och röra sig vackert”, vågade hoppa från höga höjder. I motsats till studiestressade barn i vanliga skolor erbjuds dessa waldorfelever ingen hjälp, ingen utväg. I stället fortsätter nedbrytningen med missriktade manipulativa metoder som aldrig förklaras. ”Det var som att vi barn i lärarnas ögon var fel utan att kunna göra något åt det”, som en av Solvikseleverna säger i serien.

Medan vanliga skolor underordnar sig vetenskaplig konsensus bevarar waldorfskolor bärande delar av mystikern Rudolf Steiners kvasivetenskap. Inom antroposofin tror man fortfarande i hög grad på sin grundares ”personlighetslära” om ”de fyra temperamenten”. Enligt ett musealt regelverk kategoriseras och bemöts barnen därför som ”flegmatiker”, ”sangviniker”, ”koleriker” eller ”melankoliker”. Man tror också att likartade krafter tar ut varandra, så exempelvis ”koleriska” barn anses växa som människor om de utsätts för andra ”kolerikers” temperament.

Det är samma tanke som går igen i idén om att sjukdomar är bättre än vaccin. Allt sitter ihop. Det är ingen tillfällighet att just Järna drabbas av epidemier av röda hund och mässlingen, eller att waldorfskolor ofta får problem med elever som avviker från Steiner-idealen på grund av adhd, autism och andra funktionsvariabler. Dessa barn drabbas dubbelt av utanförskap och vanvård eftersom antroposofin har egna felaktiga idéer om deras svårigheter.

1986 författade en antroposofiskt sinnad barnpsykiater en rapport om att barn med funktionshinder tycktes ha det bra på antroposofiska Mikaelgården i Järna. Över 20 år senare besökte SVT:s Rapport samma institution för att visa upp ”Sveriges bästa behandling för barn med autism och asperger”. Tittarna fick se en minuts lågmäld harmoni i barngruppen. Men när dörrarna stängdes bakom de tillfälliga besökarna – precis som när Skolverket hade lämnat Solvikskolan efter en av sina charadinspektioner – var det inte längre barnen som stod i centrum utan den egna andliga övertygelsen.

I en ideologiskt driven verksamhet letar personalen bekräftelse på att teorierna fungerar. När utfallet inte blir som förväntat är det barnens eller föräldrarnas fel.

Under de två decennierna mellan propagandastudien och Rapport-inslaget utsattes i själva verket Mikaelgården-barnen för systematisk misshandel. Många offer har vittnat om hur de låsts in, spänts fast, slagits och släpats.

Och Mikaelgården pseudo-vårdar fortfarande barn med autism. Waldorfskolor kallar fortfarande barn med adhd för koleriker. Och Solvikskolan tätar sprickorna i sin mur genom att be om ursäkt för ”felen som begåtts på 1980- och 90-talen”, trots att en av eleverna i SVT-serien gick på skolan till 2010 och vittnar om att hon än i dag motarbetas av waldorfrörelsen när hon söker information om vad hon varit med om.

ANNONS EXTERN LÄNK

Njut av en god bok i sommar – Prova BookBeat gratis i en månad!

BookBeat.se

Publisert:

LÄS VIDARE

Waldorf-Sverige skakas av dokumentär: ”Dags för metoo”

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Ja, tack!

ÄMNEN I ARTIKELN

Skola & utbildning

Skolverket

Barn & unga

Tv-serier

Dokumentärer