Tjuven på KB

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Dags att varna för bibliotekarier, konstaterar DOKTOR GORMANDER. Vissa stjäl våra böcker.

Chock. Besvikelse. Förtvivlan. Sorgen är blytung i biblioteksvärlden. En av de främsta cheferna på Kungliga biblioteket sitter häktad, misstänkt för att ha plundrat en rad exklusiva bibliotek där våra nationella bokskatter förvaras.

Han var en av de våra, säger man. Hur kunde han?

Förvåningen verkar äkta. Men man glömmer då att de mest avancerade boktjuvarna under senare år har varit bibliotekarier.

I Paris fick nyligen en av nationalbibliotekets chefer fängelse. I Köpenhamn avslöjades att en bibliotekarie under tio års tid stulit böcker till ett värde av 150 miljoner kronor. Det finns pengar att tjäna och en enda bok kan ge över en miljon. Efter biblioteksbranden i Linköping passade en biblioteksanställd på att stjäla uppåt sexhundra dyrgripar varav rätt många såldes till Percy Barnevik via ett antikvariat (idag återlämnade).

Har bibliotekarierna blivit ett hot mot biblioteken? Förr i tiden hände det att bibliotekarier stal böcker för att berika biblioteken (om man ska tro skrönan om det moderna KB:s grundare, Gustav Klemming). Idag stjäl de böckerna från biblioteken.

Affären på KB påminner om de brittiska spioner med Kim Philby i spetsen eller varför inte svenska Wennerström som tack vare härkomst och titlar aldrig blev kollade. Hur kan det komma sig? Minsta bageriarbetare blir kollad så att hon inte knycker med sig en bulle. Har biblioteksfolket blivit bländade av sig själva?

Absolut inte, hävdar KB:s chef, riksbibliotekarien Gunnar Sahlin. De flesta har en stark känsla för samlingarna. Men tyvärr har frestelserna ökat i takt med stigande priser på gamla rariteter. Han avser nu att starta ett nationellt säkerhetsprojekt.

I själva verket deltog den nu häktade KB-mannen i just ett sådant projekt för några år sedan. Vid en konferens i Köpenhamn beslöt man sig för att öka säkerheten vid de stora europeiska biblioteken. Efter konferensen ledde han arbetet med att bygga om KB:s specialläsesal för att skydda den – mot tjuvar.

Inte klokt så lurad man blev, säger förre riksbibliotekarien, Tomas Lidman.

Sålunda var den nu misstänkte boktjuven höjd över alla misstankar. Som en av de högsta cheferna på Kungliga biblioteket – finare kan man inte bli i biblioteksvärlden – hade han fri entre till i stort sett alla skattkammare med dyrbara böcker.

Men han var omstridd. Kollegerna undrade över hans dyrbara vanor. Exklusiva kläder och vit sportbil, säger en. Hur hade han råd? Han ansågs också som arrogant, men det tolkades som ett utslag av lärdomens övermod eftersom han var styrelsemedlem i litterära och antikvariska sällskap. Han hade doktorerat i lärdomshistoria och författat festskrifter över andra bibliotek samt också över en av sina chefer på Kungliga biblioteket.

Det var den chefen som anställde honom trots rätt kraftfulla varningar. Den misstänkte boktjuven hade nämligen gjort sig praktiskt taget omöjlig i det lärda Sverige sedan han i början på 1990-talet gick miste om en professur och idiotförklarat en rad auktoriteter i bokvärlden.

När KB fick ny chef försökte denne omplacera den omstridde bibliotekarien, men misslyckades. Men i höstas väcktes nya och allvarligare misstankar. Kolleger inom KB:s ledning gillrade en fälla och idag jobbar en grupp kriminalare vid Citypolisen i Stockholm med att försöka kartlägga omfattningen av den misstänktes verksamhet.

Han har gjort vissa medgivanden och även antytt vart vissa verk har tagit vägen, säger polisens talesman, kriminalinspektör Fredrik Hallström.

Mannen är häktad till tredje december, säger åklagaren Stefan Lind. Han är misstänkt för grov stöld som kan ge upp till sex års fängelse.

Polisen tror sig veta att han haft kontakt med ett antikvariat i Tyskland, men ingen vet hur länge det hela pågått. Kanske ända sedan studietiden, säger en bibliotekarie. Biblioteken står idag på kö för att diskutera försvunna böcker med polisen. Det handlar om Stockholms Universitetsbibliotek (man hittade två rariteter från bibliotekets lager i Bällsta på den misstänktes tjänsterum), Karolinska Institutets bibliotek, Hagströmerbiblioteket samt Nobelbiblioteket.

Man har också hittat en av KB:s rariteter hemma i den misstänktes barskåp.

När Linköpings universitetsbibliotek drabbades av den stora stölden för några år sedan anklagade antikvariatbokhandlare Mats Rehnström bibliotekspersonalen. De är de som stjäl mest, hävdade han (Biblis 19/20 2002), och efterlyste bättre inre säkerhet.

Typisk antikvariatsjargong, svarade Clas-Ove Strandberg, ansvarig för raritetssamlingen vid Stockholms Universitetsbibliotek. Om antikvariaten slutade sälja stulna böcker skulle mycket vara vunnet.

Vem är största skurken, tjuven eller hälaren? Nu verkar båda ha fått rätt. Ungefär samtidigt med att KB-skandalen blev känd häktades en antikvariatbokhandlare i Uppsala. Han var verksam som nätbokhandlare och använde universitetsbiblioteket som företagets boklager. Han annonserade ut värdefulla rariteter till försäljning och när en kund nappade gick han helt enkelt till Carolina och hämtade boken på hyllan för leverans.

Bibliotekarierna har all anledning att känna sorg och förtvivlan över det som hänt. Men deras förtvivlan är en lätt börda i förhållande till det som nu drabbat oss alla. Det är ju våra kulturskatter som bärs ut från biblioteken, slaktas och säljs för miljoner till internationella samlare.

Doktor Gormander

Publicerad:

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturredaktion guide till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.