Brott och hat

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Få anmälningar leder till utredning.
Foto: AP
Få anmälningar leder till utredning.

■ ■Vad är ett homofobiskt hatbrott? I det enkla fallet: någon skriker "bögjävel" och sparkar till. I det svårare: någon trakasserar sina lesbiska grannar eller mobbar en kille i skolan genom att använda nedsättande omdömen om fjollor och bögar.

Frågan om vad som är eller inte är hatbrott är under ständig omförhandling, och beror på hur offer, polis, åklagare och domstol uppfattar saken. I en studie som Eva Tiby (och medförfattaren Anna-Maria Sörberg) gjort för Forum för Levande historias räkning framgår att just uppfattningarna inom rättsväsendet går kraftigt isär. Mycket få anmälningar leder till utredning, rättegång och dom, helt enkelt. I endast två domar, av 367 anmälningar, tillämpas lagstiftningen kring homofobiska hatbrott, med resonemang om problemet och strängare straff.

Studien visar att både offer och förövare oftast är unga män, att kvinnors utsatthet ökar i hemmiljö och även när det gäller verbala hot och trakasserier. Man kan tycka att gränsen för vad som är brottsligt är banal men i grunden handlar det om allas rätt att vara sig själva. Och att vara sig själv som minoritet är något annat än att tillhöra majoriteten. Det är något som vita heterosexuella debattörer gärna förbiser när de tillskriver vissa grupper - bögar, lesbiska, muslimer - en extra förolämpningskänslighet.

■ ■Ska det då bara finnas en lagstiftning, utan tillämpning? Är det här samma sak som rätten för homosexuella att prövas för adoption? Eller lesbiska pars rätt till assisterad befruktning? Rättigheter som tillkommit med pukor och trumpeter men vars praktiska betydelse sedan är otroligt beroende av enskilda individers initiativförmåga, ork och kunskap.

När det gäller hatbrotten hänger det enskilda brottets väg genom rättssystemet mycket på offrets vilja att definiera brottet som just hatbrott. Precis som vid andra misshandelsbrott kan man tänka sig att skammen och föreställningar om att skylla sig själv gör att man inte driver det hela för hårt. Och det är på ett individuellt plan trevligare att inte vara ett offer. Roligare att vara stolt, faktiskt.

En studie av homofoba hatbrott i Sverige innehåller också en avdelning med förövarintervjuer. Vanliga män, missförstådda, i sina egna ögon harmlösa. För många andra något annat.

Ulrika Stahre

Publicerad:

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturredaktion guide till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.