Rafflande paranoia

Publicerad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

KULTUR

Homeland är spännande mer som Big Brother-historia än terrorskildring

Morena Baccarin och Damian Lewis i ”Homeland”.
Morena Baccarin och Damian Lewis i ”Homeland”.

TV Howard Gordon kommer kanske att gå till historien som den amerikanska terroristparanoians främste skildrare.

Som producent för tv-serien 24 har skapade han en riktig långkörare av Bush-erans skräck för skäggiga bombfundamentalister och i kväll börjar hans nya serie Homeland sändas på SVT. Den amerikanske irak-veteranen Nicholas Brody (Damian Lewis) återvänder hem till sin chockade familj efter tio år som krigsfånge. Men den neurotiska CIA-agenten Carrie Mathison (Claire Danes) misstänker att han numera jobbar för al-Qaida och kräver att han övervakas 24 timmar om dygnet.

Det första avsnittet beskrivs nog bäst som ”rafflande”. Det är riktigt, riktigt spännande, men mer som psykodrama än politisk thriller. Mer som Big Brother-historia än terrorskildring.

Kanske har kritiken mot 24 tagit skruv, Howard Gordon menar i alla fall att serien ska ställa frågan ”Hur långt ska vi gå för att skydda oss själva?”. Han vill till och med undersöka om man kan konvertera till islam utan att behöva betraktas som terrorist. En fråga som tyvärr kan vara dramatisk motor i det islamofobiska USA. I en intervju med Mother Jones erkänner hans medregissör Alex Gansa att teamet bakom Homeland är en smula mer vänster än de som gjorde 24.

Serien bygger på en minst lika kontroversiell israelisk förlaga – Hatufim (Kidnappad) av Gideon Raff. En historia om två israeliska soldater som tillfångatas i Libanon och återvänder 17 år senare. Under det känsliga utbytet av soldaten Gilad Shalit mot 1 027 palestinska fångar i höstas kallades den ”skandalös”, ”manipulativ” och anklagades för att vara Hamas-propaganda.

På sistone har Israel blivit amerikanska tv-producenters förlovade land. Allt fler program kopieras direkt från den israeliska marknaden. En av de mest framgångskrika klonerna är In treatment (Be Tipul). Den israeliska tv-marknaden är ung – länge hävdade David Ben Gurion att tv var oisraeliskt. Först 1968 fick landet en tv-kanal och då som ett uttalat propagandavapen. I dag är tv en experimentell marknad som tvingas vara kreativ med små resurser tack vare politiska krav att 50 procent av alla program måste vara lokalt producerade.

Även om ”Homeland” är oändligt mer komplex än 24 ska man inte tro att Bush-doktrinen i amerikansk tv är ett avslutat kapitel. Misstanken att den återvändade soldaten blivit al-Qaida-agent har tillkommit i den amerikanska versionen.

”Vi var tvungna att lägga till ett trovärdigt hot mot USA för att känna att historien var värd att berätta”, förklarar skaparna i Wall street journal.

Publicerad:

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.