Ingvar Kjellson – en av de främsta

Reporter: Claes Wahlin

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

1 av 2

I Dramatens uppsättning av Alfred Jarrys milt sagt absurdistiska pjäs Kung Ubu, så var Ingvar Kjellson, då 85 år, så fruktansvärt rolig att hans medspelare hade svårt att hålla sig för skratt. Men det var inte hans sista roll på Dramaten, den gjorde han fyra år senare, i Strindbergs Till Damaskus 2012, vid närmare 90 års ålder.

Karriären var häpnadsväckande lång, bara på Dramaten gjorde han 140 roller sedan debuten 1946. Året innan fick han sin första filmroll, en biroll i den med rätta bortglömda Tre söner gick till flyget. Även på vita duken blev rollerna många, ända fram till samma år som sista rollen på Dramaten, i Jan Troells Dom över död man. Han syntes i allt från Jazzgossen (1958) till Raskenstams (1983). Rollen som Mon Cousin i tv:s Hedebyborna gjorde honom närmast folkkär, även om han sedan länge var känd för TV-publiken som en i TV-teaterns ensemble.

Kjellson var det slags skådespelare som trots att han kändes igen bakom rollen, så blev han sin rollgestalt med sådan teknisk skicklighet och exakt inlevelse att rollen tycktes ta över privatpersonen. Han må ha varit en av våra främsta komiska begåvningar, men bredden var stor. I roller som den alkoholiserade fadern Martin i Lars Noréns Natten är dagens mor (1983 på Dramaten), verkade vara skriven för honom. Tragikomik har sällan förkroppsligats så precist.

Den betydande stolthet jag hoppas Ingvar Kjellson kände, överträffas endast av teaterpublikens tacksamhet.

Publicerad: