ÅSIKT

Det mystiska örat

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: Ostämd kompromiss.
KULTUR

Kompanjonskapet öra och röst är ett mysterium. När jag talar hör jag min egen röst som om den för ett ögonblick svävade fritt i rummet. Rösten bor i mig, lämnar mig, och reflekteras i rummet. Informationen i hörselnervens trådar sorteras i en serie omkopplingsstationer på väg mot hjärnbarkens hörselområde. På väg mot hjärnan undertrycks somliga ljud medan andra framhävs. Sammansatta och enkla ljud förmedlas olika i nervbanorna. Mer än så vet man inte.

Över allt härskar ett psykoakustiskt universum som påverkar sambandet mellan fysisk retning och subjektiv hörstyrka. En så kallad power function. Och det finns ett kulturellt betingat lyssnande som sänker och höjer och ständigt laborerar med livets alla över- och undertoner. Det betyder att vi uppfattar ljud så som vi vill att de ska uppfattas. Ett piano låter "välklingande och stämt" trots att det i strikt fysikalisk mening är en ostämd kompromiss.

Mikael Strömberg