Starka systrar

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

ÅSA LINDERBORG läser om sju som gjorde uppror

Tre av de sju systrarna vid Vätterns strand nära barndomshemmet Häckenäs utanför Vadstena. Bilden är tagen av en annan av systrarna, Ida Häckner som var fotograf. (Foto ur boken)
Tre av de sju systrarna vid Vätterns strand nära barndomshemmet Häckenäs utanför Vadstena. Bilden är tagen av en annan av systrarna, Ida Häckner som var fotograf. (Foto ur boken)

"Så snart jag får tala om qvinnan blir jag lifvad, ty detta ämne intresserar mig mycket och jag har tänkt mycket derpå", skriver Augusta Andersson till sina kusiner. Året är 1863 och den tjugotvååriga bonddottern är harmsen över tidens kvinnoförtryck. Det var förödmjukande, ansåg hon, att kvinnan tvingas bli klädd och försörjd först av föräldrarna och sen av en man. Hon valde därför bort äktenskapet för ett självständigt liv som yrkesarbetande. Samma sak gjorde hennes sex systrar. Historikern Ingrid Hartman Söderbergs avhandling Vidunder till qvinnor är en berättelse om de sju kvinnorna och deras strävanden i brytningstiden mellan det döende agrarsamhället och industrialiseringen.

Att både jobba och ha familj passade inte de borgerliga konventionerna där kvinnans roll var att skapa trivsamma och representativa hem. Idealen hotades emellertid av samhällsutvecklingen. Under mitten av 1800-talet var 40 procent av alla vuxna kvinnor ogifta, framför allt på grund av ett stort "kvinnoöverskott" och att många kvinnor hellre studerade och arbetade än bildade familj. Genom en rad juridiska, politiska och sociala rättigheter gavs därför den ogifta kvinnan möjlighet att leva sitt liv efter eget huvud, till exempel som telegrafist, sjuksköterska eller lärarinna. Nya tider gav nya kvinnor - Jonas och Lovisa Anderssons döttrar är utmärkta exempel på det.

Jonas var storbonde och upplyst liberal riksdagsman. Tvärtemot de flesta ansåg han att det enda sättet att inte undergräva äktenskapet som institution var att ge kvinnan frihet. Privat brydde han sig dock mer om sönernas utbildning och han rådde döttrarna att inte "förhasta sig" - men han lät dem bestämma själva. Det var istället Lovisa som gav flickorna självförtroendet att studera. Det var med andra ord hon som omsatte makens stolta riksdagsmotioner i praktiken; döttrarna skulle bli "nyttiga samhällsmedborgare". Frågan som ställdes på sin spets var om döttrarna skulle var mest nyttiga som makor eller som yrkesarbetande.

Ingen av de sju döttrarna ansåg sig behöva äktenskapet. Augusta ville inte förödmjukas, Alma tyckte hon var för auktoritär för en man, Emma kunde inte tänka sig bundenheten. Genom ett rörande fint systerligt nätverk stöttade de varandra att slå sig fria och inte likt modern bli självuppoffrande husmödrar. "Fars och mors döttrar äro vidunder till qvinnor!", skriver den yngre systern Mathilda stolt hem till föräldrarna när det står klart att inte heller Alma "skulle få lust att uppfylla qvinnans bestämmelse". Men de fick kämpa hårt för självständigheten. Augusta, Pauline och Erika blev lärarinnor. Mathilda blev telegrafist, Alma sjukgymnast, Emma dövstumslärare och Ida fotograf. För att klara sig ekonomiskt på ålderdomen flyttade tre av dem ihop i ett hem med möbler från den saknade barndomen. Också detta var tidstypiskt, i den svenska litteraturen är kanske Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin det mest kända exemplet på ett sådant ett kvinnohushåll.

Historien är full av starka kvinnor som man aldrig har hört talas om, men tack vare Hartman Söderbergs doktorsavhandling får vi i alla fall lära känna sju av dem. Det charmiga källmaterialet och det lättillgängliga språket bör ge boken en bred läsekrets bland allmänt historieintresserade. Några nya omvälvande forskningsresultat presenteras visserligen inte, men systrarnas levnadsöde är ett utsökt prisma över samhällsutvecklingen, väl värt att berättas. "Liberalismens döttrar", som Hartman Söderberg kallar dem, levde i en tid när de rätta förutsättningarna fanns. Augusta och hennes systrar önskade uppbrottet och hade historien på sin sida. Men trots de gynnsamma villkoren var det kvinnornas egen kraft och frihetstörst som satt allt i rörelse - låt vara med en god portion hjälp av föräldrarna.

Historia

Åsa Linderborg

Publicerad: