ÅSIKT

Så bra var kulturåret

12 kritiker om det bästa och sämsta under året som gick

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Anna Odell gjorde film med Mikael Persbrandt och krisen i Svenska Akademien fördjupades.

avAftonbladets Kulturredaktion

KULTUR

Anna Andersson:

MUSIKVIDEO Med This is America lyckas Childish Gambino ge en knivskarp ögonblicksbild av den röra som är USA just nu. Videon är hypnotisk i sin detaljrikedom, som en målning av Brueghel – eller är det en av Hieronymus Boschs helvetesskildringar?

FILM Mexiko, tidigt 70-tal och en medelklassfamilj under upplösning. Den som håller ihop är hembiträdet Cleo (Yalitza Aparicio) och det är ur hennes perspektiv Roma berättas. Alfonso Cuarón gjorde årets bästa film.

DISS Tanken med faktiskt.se var förstås god – vi vill inte ha lögner i debatten. Men det var inte så svårt att förutse att medierna själva skulle bli parter i debatten, vilket bränner förtroendet för medier i allmänhet och public service i synnerhet. Faktiskt.

Childish Gambino i ”This is America”.

Magnus Ringgren:

PROSA I skuggan av det utdragna men förhoppningsvis misslyckade lustmordet på Svenska Akademien har en del kultur förekommit under året. Norrmannen Tor Ulven är så svartsynt och förtvivlad att man vill stoppa hans böcker innanför rocken och värma dem. Collageromanen Avlösning är hans första prosabok på svenska. Honom själv kan vi inte trösta. Han tog sitt liv 1995.

POESI Ulf Erikssons diktbok Skalornas förråd är bättre än sin titel. Han leker med tider och perspektiv för att försöka förstå vad det innebär att vara människa.

DISS Radioteatern håller på att avskaffa sig själv och förvandlas till tv-serier utan bild.

Ulrika Stahre:

KONSTKUPP Det blev ett långt efterspel när en målning av Banksy sakta åkte ner i en dokumentförstörare så fort den blivit såld på Sotheby’s. Ledde denna protest bara till att verket blev dyrare i en kommande försäljning? Går det ens att snuva konsthandeln?

FILM Gabriela Pichlers Amatörer gick upp på biograferna i början av året, en röst från periferin och en röst från de hittills röstlösa. En film som jag hoppas och tror förebådar en stor förändring.

DISS Den okunniga och maktfullkomliga kampanj som riktades mot Hanna Högstedts film Burka Songs 2.0 av kommunstyrelsens ordförande i Göteborg. Ett oroväckande stick mot fri konst.

Jack Hildén:

DANSBAND Make indiedansbandsmusik great again. Connys Kapell heter bandet som rimmar ”ja, ja” med ”Jessicka” och LP:n heter Sista beställningen. De påstår sig vara influerade av Vikingarna och Willy Kyrklund

FILM Dessa listor glömmer ofta det som hände tidigt på året, exempelvis Hjärtat. Fanni Metelius har skrivit, regisserat och spelar huvudrollen i en på ytan enkel film om tvåsamhetens svårigheter. En genomgående ärlighet och autenticitet som drabbade mig mycket.  

DISS Att Geir Gulliksen är så hyllad övergår mitt förstånd, särskilt efter den senaste Se på oss nu. Den efterföljande amnings-sex-debatten är irrelevant, det stora problemet är att boken är konstruerad, påhittad i ordets sämsta bemärkelse, stendöd.

Barbro Westling:

TEATER Skuggorna av Mart på Backa ­teater i Göteborg, i regi av Mattias Andersson. Så nyanserat enkel och drabbande nu-version av Dagerman, om de som inte duger eller ens syns. 

ROMAN Simone de Beauvoir, Den brutna kvinnan (Övers. Kristoffer Leandoer, Ellerströms). Hon är ett med klassikern Det andra könet men här är bästa ­romanen. Välskrivet och inpå livet av en annan kvinna.

DISS X & Y. På allvar eller på riktigt? Låt detta bli den sista medialt naiva, tryggt instängda, konstnärligt torftiga undersökningen av vilka X och Y egentligen är. 

Anneli Jordahl:

FILMSEX I Gräns lyckades regissören Ali Abbasi med bravur genomföra en gränslös penetrering, vilket stannade som idé i Anna Odells X&Y. Svensk film är inte längre buskablyg. 

KLASSKAMP Sociologen och klassresenären Didier Eribons självbiografiska essä Tillbaka till Reims gavs ut i Frankrike redan för nio år sedan. Ändå framstår den som klargörande för de gula västarnas proteströrelse. Förakt, osynliggörande och ekonomisk politik som gynnar välbeställda väcker folkets vrede. 

DISS När alliansen med moderaterna i spetsen tillträdde i sossekommunen Sigtuna inledde de med att stänga konsthallen i Märsta. Sista utställningen blev Alma-pristagaren Shaun Tans bildvärld. 

Kristofer Andersson:

POESI Kayo Chingonyis Kumukanda är ett magnifikt debutverk som suger näring ur såret mellan ung- och vuxendom. En flödande kärleksförklaring till beatet på Londons gator, liksom en sorgegondol som flyter längs det brittiska klassamhällets kanaler. 

MUSIK Rapparen Z E.  Ingen i landet skriver bättre än Ziggie. 

DISS Att på nära håll se hur hårt polisen (inte alltid utan våld) kämpar för att modern svensk subkultur ska dö ut är en plågsam upplevelse. I framtiden – närmare bestämt när 2019 års splittnya antirejv­buss rullar ut från stationen – ska vi alla dricka spirulina och gå och lägga oss i tid, tandblekta och dötrista.

Johannes Klenell:

KONSERT Way out west besegrade sommarens torka med råge. Ösregnet höll på att få oss att ge upp och gå hem när Arcade fire brände av Everything now och blåste bort regnet från vårt medvetande. De är fortfarande ett av världens bästa ­liveband.

TEATER Underkastelse på Stockholms stadsteater. Linus Tunströms uppsättning av Houellebecqs roman är ett behövligt porträtt av en konservativ mans inre liv.

DISS Att ett gäng överklassvampyrer i en kunglig akademi dikterat villkoren både för det förkastliga och det uppbyggliga. Vi är deras tjänstefolk och det är från det perspektivet de alla ska dömas.

1 av 3
Banksy strimlade sitt verk.

Johanna Frändén:

DANS I Lukas Dhonts film Girl får vi följa Lara, en femtonårig flicka född i en pojkes kropp och med en enda dröm: att bli prima ballerina. Belgisk diskbänksrealism om kön och identitet fritt från moralism.

SYSTERSKAP Agnes Lidbecks tvåa, den efterlängtade romanen Förlåten, om två systrar med kommunikationsproblem, är lite rundare i kanterna men lika oförsonlig i synen på människorna som debuten Finna sig.

DISS Svenska Akademiens kris har fördjupats under 2018 och den strida ström av debattartiklar av välja sida-karaktär har mest varit fördummande. Kanske dags att inse att vi aldrig kommer få veta hela sanningen och att det är gott så.

Fredrik Svensk:

KONST Neolithische Kindheit, HkW, Berlin. En avgörande utställning kring konsthistorikern Carl Einstein för att förstå ­Europas kris både på 1930-talet och i dag. Med utställningen cementerar HkW sin ställning som Europas viktigaste plats för en kritisk utställningsproduktion.   

KONST Hello world. Revising a collection. Nationalgalerie, Berlin. Hur görs en eurocentrisk nationell konstsamling som Berlins nationalgalleris, mer global? Hello world var ett ordentligt försök och samtidigt som den synliggjorde hur och vem som köpt in konsten.

DISS Att liberala och konservativa krafter i dag kallar konst som inte finansieras av offentliga medel för fri är det stora hotet mot svenskt konstliv. Men när nu avsatta ordförande i Göteborgs kommunstyrelse Ann-Sofie Hermansson försökte stoppa flera visningar och samtal kring Hanna Högstedts film Burka songs 2.0, då speglar den dessvärre socialdemokratins kris på sorgligaste vis.

Cecilia Djurberg:

DANS Bergmanåret var långt och intensivt. Men Mats Eks, Johan Ingers och Alexander Ekmans tredelade  hyllningsprogram Dancing with Bergman, som avslutade Bergmanfestivalen på Dramaten i september, var rosen i tårtan som gav energi att orka fira vidare. 

ROBOTDANS Ludvig Daaes ljuvliga duett med Nao-roboten Alex i Robin Jonssons The most human på MDT reflekterade fint och berörande existentiella frågor om vår robotframtid.

DISS Inflationen i teatertrender, i synnerhet den uttjatade metateatern, är en plåga. Dessa oändliga, navelskådande teater i teatern-grepp är slappt självupptagna och bryter inga normer eller konventioner längre, eftersom de nu blivit konvention. Bryt!

Åsa Linderborg:

UTSTÄLLNINGAR Millesgården har en ljuvlig utställning om William Morris, den brittiska textilkonstnären som agiterade för agrarsocialismen. Samtidigt visar Liljevalchs livfull sovjetisk affischkonst från industriromantikens 1930-tal. Det skiljer 50 år mellan konstverken, men drömmen är densamma: människans frigörelse från kapitalismen.

ROMAN Ulf Lundells Vardagar är en kamrat att hålla i handen för alla oss som snart inte längre står ut med tiderna vi lever i: ”idiot-talet”. Åldrandet, ensamheten, politiken – det här är attackerande bra.

DISS Döden. När Jerry Williams gick bort blev den röda barrikaden ännu mer tondöv och tråkig än den redan var. Tack för allt, Jerka.

ARTIKELN HANDLAR OM