ÅSIKT

Slutreplik av Dan Josefsson till Göran Lambertz

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Slutreplik.

Dan Josefsson.

I min artikel ”Lambertz fuskbygge” (22 maj) visar jag att de ”bevis” för Bergwalls skuld till seriemord som Göran Lambertz lyfter fram en tidigare artikel (5 maj) redan avfärdats under resningsprocessen.

I min text hänvisar jag till det resningsdokumenten, inklusive sidnummer, där ”bevisen” avhandlas.

Alla dessa dokument finns i Quickarkivet på min hemsida, men Göran Lambertz har uppenbarligen fortfarande inte velat läsa dem.

Det var sommaren 2012 som Lambertz startade sin kampanj för att framställa Bergwall som skyldig. Av Lambertz fascinerande mejlväxling (finns i Quickarkivet) framgår att det direkt från start var männen som orsakat Quickskandalen som matade honom med ”bevis”, oftast i form av påstått unik information om morden som Bergwall påstods ha haft. Det framgår tydligt att Lambertz gick in i debatten utan att själv ha läst vare sig förundersökningarna eller de sex resningsansökningarna. Den 20 augusti 2012 publicerades han en första artikel på DN Debatt där han listade fem ”bevis”. Ytterligare en kom några dagar senare. Veckorna innan publiceringarna gick Lambertz via mejl igenom listan med ”bevisen” med Christer van der Kwast, Seppo Penttinen och journalisten Gubb Jan Stigson. I ett förbluffande mejl författat den 15 augusti skriver Lambertz att han just ”kom på” att listan över bevisen borde kompletteras med information om ”hur uppgiften behandlats i resningsprocessen”. Han ville tydligen inte kolla detta själv, utan bad de andra att göra det: ”Jag kom på att även denna punkt måste finna i listan över unik information: e) hur uppgiften har behandlats i resningsprocessen. Skulle någon av er möjligen ha tid och lust att hjälpa mig med att fylla i informationen på den punkten?” (Mejl nr 52, 15 augusti 2012, i Lambertz mejltrafik i Quickarkivet).

Männen bakom Lambertz lurade honom. I de båda artiklarna som publicerades i DN presenterade han sammanlagt tio ”bevis” som Lambertz uppenbarligen inte fått veta var tröskade och ogiltigförklarade under resningsprocessen. Detta påpekade advokat Thomas Olsson, Jenny Küttim och Mattias Göransson i en replik i DN 2012-09-01.

Nu är det 2015. Lambertz publicerar fortfarande listor över bevis som han påstår är intakta, men som plockats isär i de resningsdokument som han fortfarande inte läs. Inte ens när jag i min artikel ger justitierådet dokumentnamn och sidnummer vill han läsa invändningarna mot hans ”bevis”. Han svarar bara m0ed en lång lista som till största delen är en ren upprepning av vad han tidigare påstått.

Han nämner inte ens resningsansökningarna som jag hänvisar till. Den som vill kontrollera hans argumentation kan läsa dokumenten jag hänvisar till , de finns alla i Quickarkivet.

Idag vet vi att Göran Lambertz agerar viljelös megafon åt Seppo Penttinen och Christer van der Kwast. Han för vidare deras uppgifter som sanning utan att kontrollera källdokumenten. Att det är så illa bekräftas nu återigen. Lambertz slår tvärsäkert fast att inga dokument från Quickutredningarna ”gömdes undan”. Han skriver att de dokument jag syftar på bara lades i ”slasken”, som är en diarieförd del av förundersökningsprotokollet. Men Lambertz har blivit lurad igen. Under resningsprocessen avslöjades det att Penttinen i sitt tjänsterum förvarade tretton pärmar fulla med dokument som han undanhållit både Hannes Råstam och resningsåklagarna. Dokumenten var inte diarieförda och ingick alltså inte i någon förundersökning. Om Lambertz hade läst resningsdokumenten så hade han upptäckt promemorian där fusket avslöjas. Den finns i Quickarkivet och är skriven av åklagarmyndighetens resningsutredare Kjell-Åke Wendt. Han berättar hur han efter att ha fått tips från Hannes Råstam lyckades få Penttinen att klämma fram pärmarna med de försvunna förhören.  I det gömda materialet återfanns bland annat ett femtontal förhör med Bergwalls syskon, som slog fast att deras bror inte kunnat köra bil under de år då han påstods ha kört runt och mördat folk i halva norden. Göran Lambertz känner inte till den hemliga dokumentgömman, eftersom Seppo Penttinen är hans viktigaste informationskälla. Säger Penttinen att dokumenten fanns i den vanliga slasken så skriver Lambertz detta i tidningen. Agerandet är så till den grad mystiskt att man på allvar kan fråga sig om Göran Lambertz kan vara offer för utpressning.

I slutet av repliken påstår Lambertz att Bergwall skulle ha pekat ut en ”strandremsa” som en plats där han hanterat skelettdelar. Senare ska Zampo ha markerade för liklukt på just den stranden. Även här är Lambertz vilseledd. Det finns dokument som Penttinen själv upprättat i samband med den där vallningen och som bevisar att det Göran Lambertz beskriver aldrig hände. Bergwall pekade ut en skog två hundra meter från stranden som platsen för sitt ”gömsle”. Stranden ingick därför inte ens i det område där hunden skulle söka. Det var först efter att Penttien berättat för Bergwall att likhunden lämnat sökområdet och istället markerat på stranden som han ljög ihop historien om att han suttit där och krossat ben på en sten. Dokumenten som visar detta finns i Quickarkivet.

Seppo Penttinen matar Göran Lambertz med precis samma lögner som han förde fram under ed i samband med rättegångarna mellan 1994 och 2001. Tingsrätterna lurades, vilket alla som ägnar en stund åt att läsa resningsdokumenten kan konstatera. Sedan 2012 har Göran Lambertz lurats på samma sätt. Hur det kan komma sig att justitierådet Göran Lambertz vägrar se det uppenbara faktum att han är grundlurad av männen som skapade rättsskandalen, det är den stora kvarvarande gåtan i hela Quickhaveriet.

Dan Josefsson

ARTIKELN HANDLAR OM