ÅSIKT

Musik hän mot himlen

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: Den dansande barockgitarristen Steven Player i La Púrpura de la Rosa.
KULTUR

När ljuset släcks ned i Tyska kyrkan, endast ett stearinljus brinner framme vid altaret, och de nio vältrimmade rösterna i Ensemble Européen William Byrd under Graham O"Reillys ledning stiger upp ur halvmörka intet, så hör vi ett ödmjukt försök att återge en virtuell mässa.

Gregorio Allegris Miserere mei Deus från 1600-talet, här i en senare bearbetning, var musik som under påskveckan sjöngs i Sixtinska kapellet under påvens och andra katolska dignitärers närvaro.

Man blåste ut ljusen och lät vokalmusiken ljuda i det rum som väl ansågs vara hyggligt nära himlen. Och det är i det avståndet Charpentiers vackra musik verkar, som ett slags brygga mellan det jordiska eländet och den himmelska friden.

Den franska Ensemble Européen William Byrd vet också att sjunga så att den värsta hedning skulle låta sig omvändas av en motett eller ett Salve Regina. Rösterna glider stilla genom rummet, som om de varsamt sökte fylla varje hålrum utan att krocka med varandra; en sfärernas harmoni i kammarformat.

Charpentier och andra skrev också ett slags minidramer, sakrala oratorier som närmar sig operan, en genre som i Peru kunde höras redan 1701. Då framfördes nämligen Rosens blod, La Púrpura de la Rosa, komponerad av Tomás de Torrejón y Velasco, med libretto av ingen mindre än Calderón, i Lima till spanske kung Filips 18-årsdag.

Välkända antika gudar, som Venus och Adonis, kämpar mot krigets Mars eller Belona, med folkliga mellanspel av grälande bönder eller danser av mer spanskt än italienskt slag.

I Rikssalen ger ensemblen Tre Kronor ett halvsceniskt men helvitalt framförande.

Med attribut (hjälmar, spade, masker) berättas historien av utmärkta solister som Anna Zander, Jessica Bäcklund och Johan Christensson, allt under koncentrerad ledning av Andrew Lawrence-King vid harpan.

För femte året i rad, således, ger Early Music Festival en långhelg av rent europeiska mått, barocktoner annars fjärran från dessa i sammanhanget rent barbariska breddgrader.

Opera

Claes Wahlin