ÅSIKT

Pickadoller mot fallosen

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

Camilla Hammarström på häxsabbat i Malmö

Foto: "Get it!" 1992. Installation av Mary Beth Edelson på Malmö Konstmuseum.

Det är lite av häxsabbat över amerikanska Mary Beth Edelsons utställning på Malmö Konstmuseum. På väggarna krälar fusioner mellan insekter och gudinnor, skrattande medusahuvuden och blomstrande mandalaformer av kvinnoansikten. Collagen har det klassiska Rank Xerox-utseende som var så typiskt för sjuttiotalets undergroundkultur.

Jag kommer att tänka på Helen Chadwicks arbeten i samma material. Precis som Edelson var hon pionjär på den feministiska konstscenen, men där Chadwick är materialkunnig och nyanserad är Edelson amatörmässig och militant.

Men humor har hon, som när hon i sina målningar låter Marilyn Monroe stoltsera med en kastrerande sax och sätter på Judy Garland boxningshandskar. Det är grovt tillyxat, men besynnerligt upplivande.

Ett av de mer lyckade verken är Get it!. En vackert utsirad dubbelsäng som har sängkläder med silkscreentryck av Gina Rowlands från Cassavetes film Gloria. Beslutsamt siktar filmstjärnan med pistol mot var och en som tänkt sig att krypa ner i tvåsamhetens patriarkaliska läger.

Ont skall med ont förgås. Falloscentrismen bekämpas med pickadoller. Edelson frammanar en potent kvinnlighet som bryter sig in i den manliga begärsstrukturen. Här lyser penisavunden med sin frånvaro. Monsterfittan som föder ögon manifesterar det moderligas virilitet.

Kvinnomytologiseringen bygger på speglingen av patriarkatet - och är naturligtvis fullkomligt beroende av det för att bli begriplig. Detta beroendeförhållande utgör svagheten i Edelsons feministiska estetik. Upptagenheten av könsskillnaden tenderar att, istället för att erbjuda alternativa berättelser, befästa den.

Ändå kommer man inte ifrån att Edelson uppnår starka effekter genom sina spegelvändningar. Som i serien med porträtt av framstående kvinnor ägnade att hänga bakom prominenta skrivbord. Målningarna är gjorda utan lidelse, ett slags exempelsamling utifrån hundra kvinnors val av förebild. Hannah Arendt, Louise Bourgeois, Susanne Brøgger, Golda Meir, Dolly Parton, Moder Teresa, Frida Kahlo, Patti Smith och många fler breder ut sig på väggarna. Det är lite sorgesamt att konstatera hur sällsynta sådana monumentala manifestationer är i den gängse bildvärlden. Och att det är så stärkande att ta del av dem.

Konst

Camilla Hammarström