Mejla

Kristofer Andersson

Aidssjuka ryssar måste också skärpa sig

Ingen sparas när den svenska offentligheten ska ta tydlig ställning

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

KULTUR

Rysslands invasionskrig mot Ukraina har pågått i två veckor. På hemmaplan har topplocket gått i en offentlighet som sällan kan anklagas för återhållsamhet ens i fredstid.

I Expressen brister krönikören och SVT-korrespondenten Jennifer Wegerup ut i något slags nationalsång. Som ett svar till en påhittad figur som ”aldrig skulle dö för Sverige” lämnar Wegerup ”sagoböckerna” och besjunger allt hon är redo att offra livet för.

”För hoppet i frusna själar vid valborgselden. För höstens sista generösa färgprakt. För en kall öl en varm kväll i sällskap av rätt man.”

Fint! Hade funkat bättre som Carl Larsson-tavla än som text, men … fint.

En person som bokstavligen vägrar släppa sagorna är den säkerhetspolitiske kommentatorn Patrik Oksanen, som gärna jämför Ryssland med Mordor i Sagan om Ringen. ”Gondor är under attack”, flabbtwittrar Oksanen, medan han inte sprider Putins narrativ.

Samtidigt har deckarförfattaren Lars Wilderäng fastnat i någon av sina örtioåtta ljudboksthrillers. Från en förmodat strålningssäkrad stuga någonstans i Sverige uppdaterar han dagligen bloggen Cornucopia, liksom sitt Twitterkonto, om krigets utveckling.

Konkreta återgivelser kombineras med utsagor om att ”kärnvapen inte är så farliga som folk tycks tro”. Karln fortsätter med att citera något ur, tror jag, science fiction-berättelsen Dune innan han betygsätter den ryska folkstammens rasmässiga kvalitéer:

”Det är av högsta vikt att aldrig låta rysk trupp få fotfäste på svensk mark för de kommer mörda, våldta, plundra och skövla – har alltid gjort, kommer alltid att göra.”

Ryssen har uppenbarligen våldtäktsrytmen i blodet. Spräng Moskva med ett lagom farligt kärnvapen!

Urskillningslösa ”ställningstaganden” är annars attityden du jour. Norrtälje kommun avbryter samarbetet med vänorten Pskov, som inneburit att svenska och ryska elever besökt varandras skolor. ”Det är viktigt att vi skickar tydliga signaler”, säger kommunstyrelsens ordförande. Jag håller med: ryska skolbarn måste fan skärpa sig.

I Malmö avslutas det förebyggande arbetet mot HIV i staden Kaliningrad. Livet för aidssjuka ryssar ska inte vara glammigt. De måste också skärpa sig.

Mest måste Vänsterpartiet skärpa sig. Att som ensamt parti inte vara övertygat om att vapen ska skickas till krig är tydligen ett allvarligare landsförräderi än att sälja ut våra skolor till Saudiarabien.

En fråga: Går det månne att hitta en mentalitet någonstans mellan att injicera Rambo rätt in i pungen och den mytologiska minoritet som vill skylla klabbet på Nato?

Nähä, icke det. Jamen cirkulera då, här finns ingenting att se.

ANNONS

Barnen drabbas alltid värst - Ge en gåva till barnen i Ukraina nu.

Extern länk från UNICEF

Klicka här

Av: 

Kristofer Andersson

Publisert:

LÄS VIDARE

Nej, ukrainare är inte heller byggda för krig

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Ja, tack!

ÄMNEN I ARTIKELN

Ukraina

Ryssland

Jennifer Wegerup

Lars Wilderäng

Patrik Oksanen