Kultur

Europeerna vill ha en ny Berlinmur

Migrationen har visst blivit en ödesfråga – utvandringskritiska rörelser växer i Europa

avMartin Aagård

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Foto: PETER DIEDRICH
”Allra värst är situationen i Litauen där frågan också länge varit högt på den politiska dagordningen. Den fria rörligheten har varit en förbannelse för landet som förlorat en femtedel av sin befolkning sedan de gick med i EU”, skriver Martin Aagård.

Det är dags att ta bort skygglapparna.

Visst är migrationen en ödesfråga för Europa.

Desperationen är på sina håll så stark att flera nationer är beredda att stänga gränserna. Men inte nödvändigtvis för muslimska flyktingar. Utan för de egna medborgarna.

30 år efter att den revs vill stora delar av Europa resa en ny Berlinmur för att hindra folk att fly utomlands.


– Stäng landet för migration och ni kommer att skapa det perfekta äldreboendet!

Den 8 april i år, bara dagarna efter att Ulf Kristersson tagit bort ordet ”Nya” från ”Moderaterna” och hyllat Gösta Bohman, så stod han helt plötsligt där i tv-rutan igen.

Fredrik Reinfeldt.

Han såg som vanligt lite sorgsen ut.

I SVT Forums sömniga förmiddagssändningar presenterade han vad som verkade vara en rapport om framtidens pensioner – ett ämne väl anpassat för de tittare som bänkar sig framför SVT Forum på förmiddagarna. Men det dröjde inte många minuter innan det stod klart vad den förre statsministern egentligen höll på med.


Efter att mer eller mindre ha tigit i frågan sedan 2014 lyfte han plötsligt ett diskret långfinger mot sin ettrige efterträdare från Strängnäs som ett par dagar tidigare påstått att om våra invandrare inte ”anpassar sig” så klarar inte Sverige av att ta emot dem.

Tvärtom, menade Reinfeldt. Vi måste ta emot dem. Utan invandring återstår bara en enda sak för den åldrande svenska befolkningen om vi ska rädda pensionerna – att arbeta längre. Kanske ända till 75 års ålder.

Svenskarna behöver inte ens öppna sina hjärtan för att förstå problemet. De behöver bara öppna sina orangea kuvert.


Gissa om det triggade igång Ebba Busch Thor-samhällets fotsoldater? På Twitter anklagades Reinfeldt omedelbart för att vara psykopat och för att ha konverterat till judendom. Den ökända förintelseförnekaren Ingrid Carlquist påstod att han fick ”bra betalt av globalisterna för att förgöra det svenska Sverige”.

Men även LO-ekonomen Torbjörn Hållö upprördes. Hallå, invandrare blir också gamla, menade Hållö. De räddar inte automatiskt pensionsnivåerna. Det var visserligen inte det Reinfeldt påstod. Han pekade snarare på att utan invandring har vi inget annat val än att höja pensionsåldern. Men visst måste även andra åtgärder vidtas. Att se till att en större del av arbetsgivaravgifterna faktiskt går till pensioner, är en av dem.

I vilket fall som helst avslöjade de våldsamma reaktionerna att den svenska migrationsdebatten länge varit ungefär lika varierad som Jan Björklunds skjortor. Men bortom mittfåran på den europeiska migrationspolitiken så växer nu en rörelse som inte kan kallas annat än – utvandringskritisk.

I Polen vill 50 procent göra det olagligt att resa utomlands under längre perioder. I Grekland, Italien och Spanien är det ännu fler.

Inför EU-valet har Trumps förre kampanjgeneral Steve Bannon fått mycket uppmärksamhet för sina försök att synkronisera den europeiska extremhögerns valrörelser och få dem att bilda enad front mot muslimsk invandring.

Det finns goda skäl att anta att hans projekt blev ett fiasko, och inte bara på grund av nationalisternas inneboende ovilja att samarbeta med andra nationer. Enligt en färsk undersökning från ECFR (European Council for Foreign Relations) är nämligen betydligt fler européer just nu oroade för utvandring än för invandring.

1 av 3
Ulf Kristersson.

Frågan delar kontinenten. Och klyftan går föga förvånande mellan dess norra och östra/södra delar. Helt enkelt mellan länderna som folk lämnar och länderna folk åker till.

Det mest spektakulära med rapporten är att stora majoriteter i länderna som töms på folk nu vill stänga gränserna för sina egna medborgare. I Polen vill 50 procent göra det olagligt att resa utomlands under längre perioder. I Grekland, Italien och Spanien är det ännu fler.

Samtidigt åldras Europa . Redan år 2020 kommer en fjärdedel av befolkningen att vara över 60 år om födslotalen inte vänder. De politiska lösningarna är än så länge fantasilöst reaktionära. Viktor Orbán erbjuder lån och skatteavdrag för barnrika familjer med rätt etnicitet. I Norge använder Kristdemokraterna nativiteten som argument för att tumma på aborträtten.

Men om den låga nativiteten drabbar hela Europa hyfsat rättvist, så är migrationen en gigantisk orättvisa.

Det ultranationalistiska Polen som hårdnackat påstår sig vägra invandring, tar egentligen emot enorma mängder folk. Men bara kristna, så klart.

Länderna i öst blöder mest.

Ungefär 600 000 ungrare har lämnat landet sedan 2011. De drar till Schweiz, Tyskland och Österrike, men även Sverige. Exakta siffror är svåra att få fram eftersom Viktor Orbán mer eller mindre tiger om problemet. Regeringen pratar gärna om bristen på arbetskraft och att landet behöver ”ungerska barn” men nämner aldrig den stora orsaken till befolkningsminskningen.

I stället vevar Orban på om ”EU-sponsrad invandring” och hetsar mot George Soros. Som en jämförelse lämnade 230 000 personer Ungern efter den sovjetiska invasionen 1956.

Polen har förlorat 2,5 miljoner invånare sen 2004 men klarar sig genom att ta emot utvandrare från Ukraina – ett land som minskar med ungefär en miljon om året. Uppskattningsvis bor en eller två miljoner ukrainare nu i Polen. Även där är siffrorna svåra att få fram eftersom invandringen mer eller mindre sker i smyg.

Det ultranationalistiska Polen som sätter ”Polen först” och hårdnackat påstår sig vägra invandring, tar egentligen emot enorma mängder folk. Men bara kristna, så klart. Politiker som försökt prata öppet om behovet av invandrad arbetskraft, till exempel förre ministern för ekonomisk utveckling, Pawel Chorazy, har fått sparken.

Ukrainas nyvalde president, tv-komikern Volodymyr Zelenskij lyfte dock frågan i sin valkampanj. Han lade ut texten i en av sina virala videos: ”Nio miljoner ukrainare har lämnat landet. Det är en skam. En mardröm. Vi har inte lyckats behålla det mest värdefulla vi har – människor. Resten … fabriker, företag, experter, reformer … vad ska vi ha dem till om halva befolkningen lämnat landet inom fem år?”.

Allra värst är situationen i Litauen där frågan länge befunnit sig högt på den politiska dagordningen. Den fria rörligheten har varit en förbannelse för landet som förlorat en femtedel av befolkningen sedan de gick med i EU. Vilket är unikt för ett land som varken hemsöks av krig eller svält.

Därför har Litauen fått sin helt egen variant av migrationskritiskt parti – Litauiska bondefolksunionen (LVZS) – som vunnit framgångar med sin udda konservativt gröna ideologi, genom att hårdnackat bekämpa utvandringen.

Det kroatiska oppositionspartiet ”Most” går i helgen till val på kravet att EU ska betala ersättningar till länder som krymper till följd av den fria rörligheten.

Foto: LATVIAN MINISTRY OF FOREIGN AFFAIRS
Aivars Groza, diaspora-ambassadör

Grannlandet Lettland, som förlorat nästan lika många invånare, har till och med en ambassadör för sin diaspora – Aivars Groza. Hans uppdrag består i att vårda exil-letternas kontakter med hemlandet och samtidigt arbeta för ”remigration”.

– Det här är onekligen en het stol i Lettland, säger han om sitt nya jobb.

Till sin hjälp har han en helt ny ”Diaspora-lag” som definierar vilka som betraktas som letter, vilka rättigheter de har och vilken hjälp de kan få med skola, barnomsorg och arbete om de nu väljer att flytta tillbaka.

I fjol verkade också trenden vända för första gången sedan finanskraschen. Fyra-femhundra letter, främst från Storbritannien, återvände. Det var både unga familjer och gamla som säkrat sig pensioner från andra länder. 

– Det kan tyckas lite, men för ett land som Lettland är det betydelsefullt.

Att införa ett utreseförbud ser Aivars Groza dock som helt verklighetsfrämmande.

– Vi vill aldrig mer ha en Berlinmur. Det vore en mardröm. Det är nonsens. 

Men i Östeuropa är kreativiteten just nu stor för att hitta politiska lösningar på problemet. 


Det kroatiska oppositionspartiet ”Most” går i helgen till val på kravet att EU ska betala ersättningar till länder som krymper till följd av den fria rörligheten. I antal är de kroatiska utvandrarna jämförelsevis få, ungefär en halv miljon sedan 2011, men för ett land med bara fyra miljoner invånare är det så klart en katastrof.

– Vi kan inte acceptera att Europas periferi producerar högkvalificerad arbetskraft till andra, mer utvecklade länder, sade partiledaren Božo Petrov under en presskonferens i veckan.

Hans krav gäller inte bara Kroatien utan alla EU-länder som drabbats. Och med 17 miljoner européer i exil skulle en sådan mänsklig omfördelningspolitik bli kännbar för unionen.

Det handlar om ett helt Holland som befinner sig på resande fot.

Och vad kostar det?

Diasporans röst väger dock inte särskilt tungt i EU-valet. De där 17 miljonerna är mer eller mindre uteslutna från den europeiska demokratin. Valdeltagandet bland exil-européer ligger på förbluffande låga 8 procent. Att rösta utomlands kräver registrering, minst ett par veckors förberedelser och det har helt enkelt inte fungerat. EU har gjort de mest informativa och pedagogiska hemsidor man kan tänka sig men i praktiken är det svårt att få den resande arbetarklassen i Europa till valurnorna.

På grund av Brexit-relaterat strul hindrades dessutom nyligen många EU-medborgare från att rösta i England. Organisationen The3million som representerar de tre miljoner européer som lever i Storbritannien kräver en utredning av vad de kallar en ”demokratisk katastrof”.

Endast en procent av ukrainarna i exil röstade i landets presidentval.


Men när de väl får välja, väljer den rörliga diasporan EU-fientliga partier. Av de exil-letter som trots allt röstade i förra valet valde en förkrossande majoritet högerpartiet med det underbart populistiska namnet ”Vem äger staten?” (KPV LV) trots att partiet är minst i det lettiska parlamentet.

Det kanske går att dra en parallell till SD Thailand, här.

Och även om våra högröstade invandringsfientliga politiker aldrig kommer att förstå att inflödet av människor till Sverige är en ren lyx sett ur ett europeiskt perspektiv, kanske de kan notera att populismen i Europa just nu drivs lika mycket av oron för utvandring som för invandring.

ARTIKELN HANDLAR OM

Migration

EU-valet

EU

Lettland

Populism