Ta ansvar för speldjävulen

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

KULTUR

Vladislav Savic går till attack mot kvällstidningar som gräver guld på missbrukarnas bekostnad

”Från att ha haft ett jobb på den högre samhällsskalan som utrikeskorrespondent vid Sveriges Radio, hamnade jag pladask utanför samhället” säger Vladislav Savic. Foto: TT
”Från att ha haft ett jobb på den högre samhällsskalan som utrikeskorrespondent vid Sveriges Radio, hamnade jag pladask utanför samhället” säger Vladislav Savic. Foto: TT

I dag hände det igen.

Av gammal vana köpte jag både Aftonbladet och Expressen. Det händer inte så ofta numera, för jag har oftast inte råd. Är utan fast jobb, har ingen bostad och en smärtsam skilsmässa bakom mig.

Jag bläddrar i kvällstidningarna och ser de förhatliga sidorna igen. Spelsidorna.

Jag är spelmissbrukare. Ett av de värsta missbruken som finns och som fungerar på exakt samma sätt som alkohol- och narkotikamissbruk.

Från att ha haft ett jobb på den högre samhällsskalan som utrikeskorrespondent vid Sveriges Radio, hamnade jag pladask utanför samhället.

Från att tidigare kunnat avannonsera mig själv i radion med orden: ”Vladislav Savic, Moskva” eller ”Vladislav Savic, Aten”, har jag ibland till och med sovit i trapphus och framför allt bytt säng ett hundratal gånger under de senaste två åren. Jag försöker så gott det går att komma tillbaka till det ”normala livet” och är i dag på relativt god väg.

Allting är relativt nuförtiden. Men fortfarande gäller det för mig att släcka pågående bränder. En av dessa bränder är den ständiga kampen mot spelsuget.   

Nu sitter jag med mina kvällstidningar i handen och förnimmer den välbekanta ångestlukten när jag känner mig osäker samtidigt som ilskan väcks inom mig när jag ser spelförslagen i spelbilagan.

Men för Guds skull, varför köper du kvällstidningarna i så fall, kan någon klok person utbrista nu.

Det är sant, varför? Men ska jag sluta titta på tv också för att inte riskera att bläddra fram Postkodlotteriet, Bingolotto eller något annat spelprogram? Eller undvika Zlatans matcher för att inte riskera att det dyker upp en slinga i rutan som säger vad oddsen ligger på? Ja det kanske går att undvika, men hur ska jag undvika att bläddra på nätet i min dator eller mobil?

Överallt, precis överallt, finns reklamen och direkta eller indirekta redaktionella texter som på ett eller annat sätt förkunnar att spel är liktydigt med lycka. ”Svenska Spel letar efter miljonvinnaren – som ännu inte gett sig till känna” kan det stå på kvällstidningarnas löpsedlar för att sedan följas upp i flera dagar. Vem har inte drömmar?

För den som fastnat är det här som att ställa fram en flaska sprit framför en alkoholist. På gatan, i tv-rutan, på löpsedeln – ja vart du än vänder dig. Till och med när du handlar mat eller går till bensinmacken. Utan medias hjälp skulle knappast spelandet nått de nivåer vi ser i dag.

I det sammanhanget har Aftonbladet och Expressen, liksom de kommersiella tv- och radiobolagen, en central roll. Men framförallt kanske Aftonbladet. 

Medan tidningsdöden drabbar många andra går det fortfarande bra för Aftonbladet. De pengar som genererar tidningens vinster kommer nästan uteslutande från spelbranschen och från den så kallade ”spelservicen” i tidningen och på nätet.  

Tidningen skriver ofta om olika folksjukdomar, men den kanske värsta av dessa – spelberoendet eller spelmissbruket – nämns nästan aldrig.  

Nu kommer någon på ägarsidan att svara: Aftonbladet har visst haft reportage om spelberoendet! Jo, det stämmer. Men då ska man sätta det i relation till hur mycket som skrivs som uppmuntrar till spel. En grov uppskattning är att en av kanske 30 artiklar tar upp baksidan, resten handlar om miljonvinnare, lyckliga kioskägare som sålt ”drömvinsten” eller rena uppmaningar till spel i spelbilagorna. 

Proportionerna är närmast makabra.

En kvarts miljon människor är i olika grad spelberoende i Sverige. Det finns, med andra ord, långt fler spelmissbrukare än vad det funnits spelmiljonärer under de senaste 40 åren. Folkhälsoinstitutet räknar med att mellan fem och åtta personer i varje spelmissbrukares närhet drabbas av missbruket, det betyder 18 procent av befolkningen.

Samtidigt kan man konstatera att spelmissbruket återigen blivit en ickefråga för politikerna. För vem vill ta bort mångmiljardinkomsterna till statskassan genom Svenska Spel? Att antalet spelmissbrukare liksom andra drabbade hela tiden växer är så att säga en liten sidoeffekt eller som militären brukar säga collateral damage.

När media i stort väljer att förtiga eller ignorera konsekvenserna, då har man börjat ge upp sin journalistiska trovärdighet. Det är kanske den sorgligaste delen.

Nu kan säkert någon klok person säga: Spelaren får ta sitt eget ansvar!

Det är sant i och för sig.

Det är ingen som tvingat mig eller någon annan att spela. Den som vill kan kalla mig för idiot. Men det finns som sagt en kvarts miljon sådana ”idioter” och sedan tillkommer alla andra i min och övriga spelberoendes närhet som drabbas. Och de är lika upprörda över den dagliga ”spelservicen” samtidigt som de känner sig övergivna och skambelagda. För spel är ett av de mest skambelagda missbruken.

I skrivande stund tittar jag i min mobiltelefon där jag har Sportbladets webbsida uppe. Under rubriken ”Spel” ser jag först av allt reklamen från ett av spelbolagen. Den första redaktionella texten handlar om ”26-åringen som satte superspelet”. Sedan kommer spelbloggen, under namnet ”Youbet-bloggen”.

Efter bloggen kommer en ny artikel: ”Pensionärsparets kontochock – efter solsemestern”. Jodå, de hade ovetandes blivit mångmiljonvinnare förstås.

Men var är förlorarna? Och då tänker jag inte i första hand på ”spelidioterna” utan på barnen, de anhöriga?   

De senaste tjugo åren har bruttoomsättningen för de svenskbaserade spelbolagen ökat med 70 procent enligt Lotteriinspektionen, från 26 miljarder kronor 1995 till dagens drygt 41 miljarder. Lägg till detta omsättningen från alla de nya utländska spelbolagen. Ingen vet exakt hur stor den är. Sedan tillkommer även mer dolda vinster då vissa spel enbart räknas i form av nettoomsättning. 

Mediernas spelreklamintäkter har under samma period mångdubblats. Bara mellan 2011 och 2012 ökade reklamen med 40 procent och generar i dag över 2 miljarder kronor i inkomster till kommersiella medier. Per år.

Under samma tjugoårsperiod har antalet spelberoende och medberoende fördubblats. Sambandet är solklart. Var finns journalistiken kring detta?

För några år sedan bildade Bonnierkoncernen, vilka bland andra äger Expressen och Dagens Nyheter, ett dotterbolag, Bonnier Gaming. Det är Maltabaserat och ligger i startgroparna för att ge sig in i den mycket lönsamma spelmarknaden. En rad mindre spelbolag som bedriver nätbaserat spel har redan köpts upp.     

Men oavsett vad konkurrenterna än hittar på är just Aftonbladets roll extremt viktig. Aftonbladet har nämligen en uttalad policy, där man på ledarplats och på kultursidan säger sig (eller försöker ge sken av?) att man bryr sig om de svagare grupperna i samhället. Kalla det ett vänsterperspektiv eller vad som helst.

Men där brister det nu markant när det görs en selektiv bedömning av verkligheten.  Det är säkert inte helt oproblematiskt för ledar- och kulturskribenterna på tidningen där man ena dagen kritiserar andra för dubbelmoral, för att sedan själv tvingas leva med tidningsägarnas krav på lönsamhet. Överlevnadsfråga ja, men till vilket pris?

Intygar man sig själv att detta är en överlevnadsfråga för tidningen, då kommer säkert tidningen i sig att överleva. Men kommer journalistiken att överleva – den sorts journalistik som tar de demokratiska värderingarna på allvar? Eller övergår journalistiken till att bli del av underhållningsbranschen?   

Vladislav Savic

Journalist och författare.

Gav i våras ut boken ”En korrespondents bekännelser”.

Publicerad:

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.