ÅSIKT

Monikas vän tog min stol

En klassisk film väcker minnen

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Bensinmacken Fiat Tagliero Building i Asmara, i futuristisk stil.
KULTUR

Alba Adriatica i italienska Abruzzo är en av de så kallade ”sju systrarna”, semesterorterna utspridda längs Adriatiska havets kust.

Inslungad av ödet hamnade jag där förra sommaren och redan första dygnet befann jag mig på kollisionskurs med italienarnas nationalkaraktär.

Restaurangerna öppnade inte förrän sent på kvällen, min solstol på stranden var upptagen av en oidentifierad person och ingen pratade engelska.

Jag ställde hotellägarinnan inför ett ultimatum och med mig hängande över receptionsdisken fick hon ringa runt för att ta reda på vem som kidnappat min solstol. I det alltmer upprörda samtalet fick jag heta ”straniero” (utlänning”). Det kröp fram att stolen hade lovats bort till ”l’amica di Monika”. Jag tänkte på Elena Ferrantes Mi amica geniale.

Sen gick jag på promenad. Och häpnade. Alba Adriatica ståtade med gata efter gata av utsökta art deco-hus från 1900-talets första hälft. Jag tänkte på Giuseppe Petazzis ikoniska bensinmack som finns i Eritreas huvudstad Asmara och är en del av UNESCO:s världsarv. Fascismen i Italien var besatt av konsten. Mussolini skickade arkitekter till kolonierna och kallade Asmara för Lilla Rom. Och här befann jag mig i lilla Asmara, om man får säga så.

I år ska jag tillbaka. Och den här gången hoppas jag att Monikas väninna håller tassarna borta från min solstol.

ARTIKELN HANDLAR OM