ÅSIKT

Musik och politik hör ihop – igen

Flera seminarier handlar om polarisering och politisering

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

I Almedalens stora seminarieutbud handlar mycket om musik – trots att Tonsättarnas hus med bästa läget i Tullhuset väljer att ha stängt för allmänheten! Flera av seminarierna handlar om musikens polarisering och politisering. Till exempel ”Musik och politik i samma båt” och ”Den frilansande musikerns villkor” i ABF:s tält, och Forskning & Framstegs akt ”Hur stor är musikens makt”.

All musik är alltså inte underhållning. Musik får politisk laddning för att den ingår i ett bestämt sammanhang. För 50 år sedan, när Sverige var involverat i en proggrörelse, kunde ett musikaliskt manifest låta ungefär så här: Underhållningsindustrins utbud hjärntvättar oss. Vi har blivit avsiktslösa musikkonsumenter. Musikyrket har marginaliserats och hobbyfierats. Musiken avsäger sig allt ansvar och befinner sig i ett socialt vakuum. Nytänkande ingår inte i underhållningsindustrins identifikation av idolen, stjärnan.

Och där är vi återigen, i dag. Diskussion är tillbaka.

På väg hem genom drivorna av engångsmuggar och gratistidningar tänker jag på den kinesiske filosofen Me-Ti som levde för 2500 år sen. Också han funderade på nyttan med musik: “Att utöva musik har fyra nackdelar: De hungriga blir inte mätta, de frysande värms inte, de förtvivlade blir inte tröstade, de hemlösa förblir hemlösa. Trots det kan musik förändra världen”.

ARTIKELN HANDLAR OM