Kultur

Julmassaker i 24 krystade och substanslösa delar

Årets julkalender är en våldsam, bakåtsträvande konvulsion

avPetter Lindgren

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Foto: ulrika malm/svt
Elis Nyström, Pernilla Wahlgren, Elisabeth Drejenstam Papadogeorgou och Per Andersson i ”Panik i tomteverkstan”.

Agenda må vara förlorat till reaktionen, men nu tycks också SVT Barn vara på väg att tappa greppet.

”Här försöker vi leverera det som vi märker att man vill ha”, slog SVT:s Johanna Gårdare fast inför lanseringen av årets julkalender, Panik i tomteverkstan (Aftonbladet 19 nov).

Det ”man” vill ha, förutom snö och julstämning, är tydligen en Pernilla Wahlgren-biotop utkavlad som en pepparkaksdeg. Detta emedan ”vi” uppenbarligen tagit intryck av Kanal 5:s oförblommerade hyllning till det individualistiska supermänniskoidealet, i programmet Wahlgrens värld.

Wahlgren skiner förvisso som en sol i rollen som tomtemor, och hur skulle hon kunna annat, framburen som hon är av ett hårt arbetande kollektiv av högt meriterade skådespelare. Vi torde notera att den mest namnkunniga av dem, och den med tydligast vänsterprofil, Leif Andrée, har spärrats in i en förnedrande snögubbekostym.


Till och med självaste tomtefar, tomteverkstans alltmer desperata arbetsköpare, spelad av Per Andersson, bleknar vid sidan av Wahlgrens innerligt borgerliga hausfrau. Och än blekare blir denne tomtefar när han nås av rapporter om befolkningens bristande tilltro till hans legitimitet.

”Du vet ju hur radion vinklar reportage”, tröstar tomtemor.

Självskadebeteendet hos public service upphör inte att fascinera, och än mer slående är hur lättvindigt årets kalender lånar sig åt populismens klassiska narrativ, genom att ställa ”Folket i den vanliga världen” mot en grupp benämnd ”Julens ovänner”.


Vilka dessa ”Julens ovänner” är sägs naturligtvis inte rakt ut, men uppenbarligen åsyftas här personer som exempelvis föredrar tofu framför julskinka, eller som möjligen dristat sig till att påpeka det olämpliga i Walt Disneys parad av rasistiska stereotyper i Kalle Ankas Julafton.

Den kända sekvensen justerades lyckligtvis redan 2012, vilket dock inte hindrar att den gång på gång rehabiliteras i den referenstyngda Panik i tomteverkstan, i form av blinkningar till den äldre publiken.

Framtidens historieböcker kommer måhända att ta fasta på ordet panik i titeln till årets kalender, för vad är den väl annat än en berättelse om en borgarklass som inte vill gå under och som nu sätter in all den energi den ärvt från det förgångna i en våldsam, bakåtsträvande konvulsion, i 24 krystade och substanslösa delar.

Panik i tomteverkstan är inte bara decenniets sista julkalender, utan kan mycket väl vara den sista någonsin.

ARTIKELN HANDLAR OM