ÅSIKT

Miniträdgården – en växande trend

Göran Greider på Trädgårdsmässan

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: Göran Greider
Miniträdgård på mässan i Älvsjö, samt argonomen Agneta Börjeson.

avGöran Greider

KULTUR

Utmattad av stimmet i den gigantiska mässhallen når jag till slut fram till miniatyrträdgårdarna – och en underbar vila faller över mig. Först nu fattar jag att det blivit en trend att bygga sig små överblickbara trädgårdar mindre än ett bordshockeyspel. Mossa, suckulenter och kanske ett bonsaiträd och så små hus, möbler, gångar. 

Är det här den långa trädgårdsboomen i sin mest småborgerliga variant till slut mynnar ut: En liten yta som en människa oinskränkt kan härska över och samtidigt leva ut sina mest subtila dockhemsdrömmar i? Jag ser mig sitta där pillande med en mossgrön stenmur av ärtor eller bönor och hur en lummerväxt får bli ett stort träd (som lummern en gång var). Slut med kånkandet på jord och ett evigt vattnande! Inga klimatövertramp!

Trender och trädgård hör verkligen ihop. I år känner jag för första gången att pelargoner, som jag älskar, ändå börjar bli jobbiga att se precis överallt. 

Så i år gick jag runt och letade efter den mest otrendiga blomma jag kunde komma på: begonian! Den ultimata tantblomman. Det finns inget begoniasällskap i Sverige. Utomlands är de vanligare. Och begonior finns i långt fler uppenbarelseformer än vad man kan tro. Men trendiga – nej. 

Själv har jag hemma en mer än en halvmeter hög och mycket vacker änglavinge, en fläckbegonia, ursprungligen från en stickling från Sara Lidmans hem! Till sist hittar jag några begonia­knölar i ett stånd. Jag hoppas jag startar en trend. Pelargonmanin börjar bli tjatig.

1 av 2 | Foto: Göran Greider
Begonior.

Jordtrenden tycks bara öka i styrka år för år, vilket är bra från ekosynpunkt. Intresset för det som sker i själva den myllrande jorden avgör vad som sker ovanför den. Biokol är det nya. Den binder koldioxid och näring och ger fart åt odlingar. Stefan Sundströms nya bok, Stefans lilla svarta, har precis kommit från tryckeriet och bär undertiteln Bokashi, biokol och bakterier. Jag tror den blir läst av många.

Förra sommarens hetta har fått ännu fler att leta efter gamla frösorter; biologisk variation är den viktigaste livförsäkring mänskligheten har. När agronomen Agneta Börjeson, från Röttle natur och kultur, på ett litet bord sålde frön från gamla tider uppstod rena black friday-stämningen. 

Girigt såg jag på påsen med Lokförare Bergfälts jätteärta, återupptäckt i Dalarna, och plötsligt på allas läppar. Den kan bli flera meter. Ärtan, kanske ursprungligen från Frankrike, fick sitt namn för bara några år sedan efter ett långt sökande efter dess svenska historia.

Man fick bara köpa tio ärtor. Men alla trendar. 

ARTIKELN HANDLAR OM