ÅSIKT

Glöm bratsen – nu gäller ekochic

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

■ ■Är det bratskulturens sista skälvande ögonblick vi upplever just nu? Det är länge sedan champagnespruten, kotlettfrisyrerna och konstiga halsduksknutar kändes fräscha. I och med gårdagens domar för våldtäkt mot de unga ”Stureplansprofilerna” – och nu senast dödsmisshandeln på Kungsholmen – har den glamorösa glans som vissa länge velat tillskriva den unga överklassen slutgiltigt börjat falna.

Den nykonservativa manskulturen har hamnat i en återvändsgränd, där unga kvinnor som låter sig bjudas på drinkar hålls för ”drinkluder” och slagsmål tydligen framstår som en stunds tidsfördriv för unga män som saknar utmaningar. Det intressanta är att både när det gäller fotbollshuliganer, småkriminella nätverk, nynazister och festfixarbrats så har unga killars gängkultur gemensamma drag. Sexism, våldsromantik och en förlegad syn på manlighet brukar vara utmärkande. Men killkulturer nagelfars alltför sällan.

■ ■Ett par lysande undantag är Stephan Mendel-Enks bok Med uppenbar känsla för stil och etnologen Jesper Fundbergs avhandling Kom igen, gubbar, men de har några år på nacken vid det här laget.

Försöken att göra upp med machokultur begränsar sig fortfarande ofta till svammel om behovet av positiva manliga förebilder, vilket brukar betyda brandmän och andra, snälla, bergsbestigarmän. Att manliga grupperingar eller uttryck för en traditionell manlighet, till exempel våld och våldtäkt, analyseras utifrån ett genusperspektiv är fortfarande överraskande ovanligt.

Men, men – om bratskulturen nu håller på att kollapsa inifrån, vilken är månne den nya trend som vi kan vänta oss?

Den som besöker Södermalms nyöppnade galleria i gamla skatteskrapan kan möjligen få sig en fingervisning. I stället för att domineras av de stora affärskedjorna är det småaffärer för svartklädda och stilmedvetna som gäller. En stor restaurang dominerar bottenvåningen. Kaffet är rättvisemärkt, juicen är ekologisk, råvarorna från någon antroposof och brödet hembakat.

Glöm bratsen – nu är det ekochic som gäller. Frågan är dock om skiftet är mer än kosmetiskt, för priserna passar fortfarande bratsens plånbok bäst.

100 pix för ekosalladen och några tusen för ett par stövlar.

Ira Mallik