ÅSIKT

Poetiskt & intelligent

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

MAGNUS RINGGREN om en kriminalroman som inte liknar någon annan

Foto: Kristian Lundberg - med smart samhällsanalys.

Samtiden är ett undantagstillstånd. Ligger vi på polisens bord eller på säkerhetspolisens?

Terrorismens tid är en osalig blandning av invecklade konspirationsteorier och hårresande förenklingar. Staten som borde garantera medborgarnas integritet kränker den allt oftare. Apparaten för brottsbekämpning sväller och fördunklas lika mycket som den organiserade brottsligheten själv. Globaliseringen ger fri passage för människor och varor, också de mycket oönskade.

Från marginalen kryper osynliga partier av olika kulörer in mot centrum.

Skola efter skola brinner. Stad efter stad får sin serie av överfallsvåldtäkter. Stad efter stad får också sitt övermodiga torn, och i skuggan av dem breder det mänskliga skräpet och impedimenten ut sig.

Ungefär så ser det ut i Kristian Lundbergs kriminalromaner om Nils Forsberg vid Malmöpolisen vars tredje del heter Malmömannen. På mindre än 200 sidor hinner han med mer intelligent samhällsanalys än vad den svenska deckarförfattarkåren orkat med på tio år.

Han tar om, tvekar, hans historier är alltid mycket trögstartade. Han ger fan i populärkulturens dramaturgi för att kunna hålla fast vid dess ämnen och frågor. Jag föredrar denna poetiska prosa framför det förment effektiva tugg som kollegerna ägnar sig åt i 400 sidor eller mer.

Nils Forsberg bebor alla tänkbara gråzoner. Kanske är han lika mycket spillra själv som det bus han jagar. Han är en asketisk man. Den enda lyx han unnar sig är samtalen med den katolske kyrkoherden. Mycket riktigt klingar romantexten av klassisk teologi och modernt kristet tänkande kring sociala frågor. Detta ger tyngd åt en berättelse som i sina grunddrag är ganska enkel. En serie våldtäkter verkar vara utförda av samma gärningsman, men signalementen avviker grovt från varandra. Det är som om alla och ingen utfört brotten. När utredningen står inför något slags genombrott avpolletteras Nils Forsberg från den. I övrigt hemligstämplas alla detaljer om handlingen i läsarnas intresse.

Denne märklige polis har en motspelare - staden Malmö. Det är mellan dessa två som all outredd kärlek och allt hat utspelar sig. Men det är ingen mondän metropol som framträder. Staden uppenbarar sig mest som en tom plats, Limhamnsfältet, där folk rastar sina hundar och springer sina joggingrundor.

Men just där fann Nils Forsberg i den första boken Eldätaren de kvävda barnliken, de som kom från nån obestämd plats i världen och som aldrig nådde målet.

Det tomma fältet är mystikens område, det utrymda centrum dit allt i denna romanvärld strömmar in. Limhamnsfältet vore en lämplig titel för hela romanprojektet. Två delar återstår.

Roman

Magnus Ringgren