Coronasjukvården kräver både omdöme och fakta

Jonna Bornemark om artificiell intelligens – Mattias Beijmo svarar

Publicerad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Tillfälliga intensivvårdsplatser för covid-19-patienter på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge.
Foto: ANDREAS BARDELL
Tillfälliga intensivvårdsplatser för covid-19-patienter på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge.

Det finns en tradition som uppfattar artificiell intelligens och mänsklig intelligens som konkurrenter. Den mänskliga intelligensen skall då helst likna den artificiella och göra sig av med det specifikt mänskliga, som omdömesförmågan.

Det här skapar en helt onödig motsättning mellan AI och människa som vill få oss att tro att vi måste välja mellan fakta och omdöme. Sanningen är förstås att vi behöver båda, och att de hänger ihop.

Betydelsen av professionellt omdöme har under 2000-talet undervärderats och osynliggjorts, inte minst inom sjukvården. Det medicinska underordnas styrsystem och administrativ överbyggnad.

Den växande administrationen och ”förpappringen” beror alltså inte främst på ökad forskning och insamling av medicinska data, utan på ett nytt landskap av kontraktsrelationer, ekonomiska prestationsmått och standardisering, ofta benämnt new public management.


Den som hävdar att omdömet är något som måste offras till förmån för fakta glömmer att vi behöver omdöme för att alls kunna få fram fakta. Fakta är inte något som bara finns. Det finns oändligt många potentiella mätbarheter, vissa mer relevanta än andra.

Också i processen med att få fram fakta krävs en omdömesförmåga. I själva verket är fakta och omdöme inga konkurrenter utan intimt sammanvävda. Fakta finns inte utan omdöme och ett omdöme som inte har några fakta att utgå ifrån är inget omdöme.


Trots underskott av fakta om covid-19 måste vi handla omdömesgillt. Tegnell och hans kolleger måste tolka data och svara för ett vägval, det gör inte AI. På golvet prövas läkarnas omdöme när de tvingas välja vilken sjuttioåring som ska få intensivvård. På akuten kan vi inte luta oss mot vare sig AI eller algoritmer med patienten framför oss, det vore förödande och en ytterst farlig väg att gå.

Vi lyssnar i krissituationen hellre till dem som talar med omdöme utifrån omfattande professionella kunskaper och faktaunderlag. De som vill tala om sjukvård och folkhälsa utifrån ett marknadsperspektiv har vi tillfälligt slutat lyssna till. Om corona-krisen också ger bestående positiva förändringar för tilliten till omdöme och professionell kunskap återstår att se. Vi kan alltid hoppas.
Jonna Bornemark

professor i filosofi, Centrum för praktisk kunskap, Södertörns högskola
Louise Bringselius

docent i organisation, företagsekonomiska institutionen, Lunds universitet
Jesper Meijling

doktorand i historiska studier, KTH
Stefan Peyda

AT-läkare, Sundsvalls sjukhus
Christian Unge

överläkare, Karolinska sjukhuset


SLUTREPLIK Mer data, mindre tyckande, tack

Bedömningarna av coronakrisen står som spön i backen. Trump, vars omdöme åtminstone halva USA:s befolkning litar på, säger att Sverige har valt helt fel väg. 22 forskare med fina titlar och prisad omdömesförmåga säger att “siffror är inte så viktiga” efter att de i Dagens Nyheter visat sig använda lite alternativa fakta för att kritisera Anders Tegnells strategival.

Och Jonna Bornemark har samlat ihop ett helt gäng akademiker i sitt debattsvar för att från elfenbenstornen återigen relativisera vikten av fakta, samt passa på att fnysa lite åt det där “AI”.

De lärde som nu skyndat till stöd för Bornemarks AI-kritik visar sig vara lika förvirrade kring begreppet som filosofen själv. Bland annat påstås att artificiell intelligens inte tolkar data, det måste Tegnell eller andra kloka människor göra.

Artikelförfattarna gör här lekmannamisstaget att likställa AI med summa-funktionen i Microsoft Excel. Som så många andra AI-killgissare (av båda kön) rör de ihop statistik med maskininlärning, men givet de fina akademiska titlarna är okunnigheten om teknikutvecklingen inget annat än förbluffande. Och oroväckande.


Det finns väl underbyggd forskning som visar på hur maskininlärning kan just tolka data lika bra – och till och med bättre – än det mänskliga omdömet, inte minst inom det medicinska området.

En sådan studie gjord av Google Health tillsammans med bland andra Northwestern University i Storbritannien visade att ett tränat AI-system var bättre än läkare på att upptäcka bröstcancer.

Mängder av andra studier visar hur system slår människor i att bedöma rätt åtgärd för rätt person vid rätt tidpunkt. Jag förstår att det kan kännas skrämmande när ett fåtal människor inte längre har monopol på sanningen, särskilt för den som är van att ha expertens upphöjdhet, arvoden och maktposition. Men sådan är evolutionen.


Samhället behöver uppvärdera empatiska, intelligenta och självuppoffrande sjuksköterskor, undersköterskor och andra vars arbete äger rum både fysiskt och sinnligt nära patienterna. De kommer aldrig ersättas av maskiner, och de behöver bli fler.

Men frågan är hur det är med ”de lärde” och deras omdömen? De som med säkra miner men oron gnagande alltför ofta tvingas fatta beslut om liv och död på magkänsla och osäkert faktaunderlag. Ska vi verkligen fortsätta förlita oss på de av Bornemark hyllade “experterna”, även om bevisen pekar på att de gör fler ödesdigra misstag än datadrivna beslutsmekanismer?

Jag instämmer i sällskapet Bornemarks kritik av new public management, men jag vill höja ett varningens finger för deras syn på kalla fakta kontra akademisk expertis. Vägen till ett bättre samhälle går inte via Bornemarks teknikfientliga filosofiska rum, vi bör snarare använda mer data, bättre AI och mindre tyckande för att stärka samhälle och demokrati inför kommande kriser.
Mattias Beijmo

Publicerad:

LÄS VIDARE

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturredaktion guide till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.