ÅSIKT

Arbetarklassen har inget att lära av kultureliten

Jan Lindholm: Det går att hitta djupare mening på närmare håll

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

Foto: privat
Jan Lindholm, pensionär.

Socialismens allt djupare kris har fört med sig inte bara en politisk utan även kulturell degradering av arbetarklassen. I den mån arbetarklasskultur alls berörs i det offentliga samtalet handlar det i bästa fall om hårdrock, graffiti och gangsterrap.


I övrigt förknippas den med Jante­lag och läktarvåld, förortskravaller och raggarjävlar. Arbetarklassens kultur anses kort sagt bestå i brist på kultur. Det manuella arbetets klass framträder som fördömd och ­klassresan som enda vägen ut ur eländet.


Kritiken av den borgerliga kulturen, med sin tyngdpunkt i idealiseringar av konsten och konstnären, har samtidigt tystnat. Den betraktas numer som Kulturen, har anammats av medelklassen och fungerar som rättesnöre vid bedömningen av alla andra kultur­yttringar, även inom den alltmer akademiskt präglade vänstern.

Jag hade hoppats att debaclen inom Svenska Akademin och Kungliga Dramatiska Teatern skulle leda fram till den kritiska kärnfrågan: vad är det egentligen som är så himla bra med en kulturtradition som inte lyckas odla bort beteenden av det mest vulgära slag ens bland sina allra främsta företrädare? Men icke. I stället oroade sig också vänsterskribenter för att Kulturen skulle förfalla.

Medelklassen tror på den borgerliga kulturen som på en profan religion. Inget fel i och för sig – alla behöver vi något att tro på, och du måste vara stark i tron för att orka lyssna till Wagner i sex timmar sittandes på ostoppad trästol i Bayreuth, den kulturella överklassens Mecka. Men för varje socialist borde det vara uppenbart att det är en exkluderande religion präglad av småborger­liga instinkter, av driften att skilja ut sig från arbetarklassen och känna sig som elit. Traditionen kräver boklig bildning, och den som anses vara högst bildad vinner tävlingen om att tro mest och bäst.


Den borgerliga kulturens överstepräster, sådana som Kulturprofilen, Snöflingan och Sista grisen har aldrig fattat att det går att finna djupare mening med ­livet på så mycket närmare håll: i en hjälpande hand, en vänskaplig gest och leendet från en främling.

Ty din faktiska kulturella nivå bestäms inte av hur många böcker du läst eller skrivit. Den beror helt och hållet på hur du bemöter och behandlar andra människor. I sådana avseenden har arbetarklassen ingenting att lära av vare sig borgerlighet eller medelklass. Tvärtom. Och därför är jag vänster.


Jan Lindholm
Jan Lindholm är före detta skolvaktmästare och städare, nu pensionär

ARTIKELN HANDLAR OM