ÅSIKT

Skamlöst underhållande

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

Carmen utan Carmen driver med machoideal

Foto: Pär Andersson och Sophie Augot i "All that dans". Foto: Petra Hellberg.

Man kallar det ”’Koreografi­skola + Carmen?!”, underrubriken till Kenneth Kvarnströms All that dans på Stockholms stadsteaters lilla scen.

Fem dansare, en teorbspelare samt Etienne Glaser som en guide åt publiken, varvar olika dansuttryck under en dryg timme.

Mellan dansutdragen reflekterar Glaser över vad dans är, hur svårt det är att uttrycka detta språk i ord, men samtidigt hur fantastiskt det är, just därför. Dikter av Szymborska, Ekelöf eller Augustinus tas till hjälp. Egentligen är Glasers instick överflödiga, men dansarna måste väl ­vila sig emellanåt.

För dansen inleds med Bachs Brandenburgkonsert nr 1, där de fem dansarna ger mjukt kropp åt det kvarnströmska flödet. Det finns ett slags demokrati över hans ­koreografi, en vacker fördelning mellan kroppens lemmar och hur ­alla dansarna tillsammans bildar en gemensam kropp. Det må låta ­banalt, men det är ju som Glaser säger med bistånd av Tranströmer: Dans är ett språk utan ord.

Efter några sköra danser till ­Jonas Nordbergs teorb (musik av barockkompositörerna de Visée och ­Piccinini), där teorbens varma ­register vandrar över till dansen, så kommer vad man måste kalla ­kvällens clou: ett utdrag ur Kvarnströms närmast skamlöst under­hållande Carmen?! - en Carmen utan ­Carmen, där de fyra manliga ­dansarna driver med machoidealet.

Sjtjedrins arrangemang av Bizets musik möjliggör rörelser som lekfullt emellanåt dansar handlingen, ­emellanåt att slags analoga rörelser efter musiken. Det är fullständigt oemotståndligt.