ÅSIKT

Sadisten Saddam

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

Ann Charlott Altstadt om kvinnan som var diktatorns älskarinna

Foto: Parisoula Lampsos osannolika öde låter som en spänningsroman, skriver Aftonbladets recensent.
Foto: Saddam Hussein avfyrar ett gevär som inledning på firandet av ”Quds stora dag”.

Det var en gång en söt 16-åring som hoppade­ över trädgårdsmuren till grannen med en skål tabbouleh – och hennes liv förändrades för alltid. På ytan är Parisoula Lampsos en romangestalt. Det betyder inte att jag tvivlar på hennes historia, bara att jag känner igen henne. Lena Katarina Swanberg har med omsorg om detaljer transkriberat Parisoula Lampsos biografi till en chicklit-roman av Judith Krantz, en av genrens urmödrar.

Ung bortskämd tonårsflicka, som män vänder sig efter, lever lättjefullt sällskapsliv präglat av voluminös lyx och hårda hedersregler i överklassens Bagdad. Hon är oskuldsfullt lycklig, men det finns en orm i paradiset: den hänsynslöse Saddam Hussein med smak för makt, unga kvinnor och blod. Han snärjer henne till ett liv i ständig skräck, när som helst kan hon falla offer för diktatorns eller hans sons brutala nyckfullhet. Till sist flyr hon med hjälp av CIA och den USA-stödda oppositionen, då hon blivit politisk värdefull som uppgiftslämnare i och med invasionsplanerna mot Irak.

Ja, ni hör själva hur mycket underhållningsroman det låter. Samtidigt finns en saklighet hos Swanberg och Lampsos som lyckas ge trovärdighet åt detta osannolika öde.

Lampsos tillvaro saknar all kontakt med det vi kallar vanlig vardag, men trots det är hennes kvinnoöde just precis vardagligt. För vad är det för skillnad på Saddam och andra karlsvin man läst om och levt med? Inte så stor egentligen, förutom att när det här paret hade mysiga hemmakvällar kom videofilmerna direkt från fängelsehålorna. Sadisten Saddam, som ville förena nytta med nöje, hade tagit jobbet med sig hem för att kolla att torterarna skötte sig.

Deras förhållande präglades av den osäkerhet som kännetecknar destruktiva relationer oavsett om den överordnade heter Saddam Hussein eller Svante Hansson. Lampsos uppgift är att hålla mannen på gott humör, och hon vet aldrig när raseriet slår till. Hon måste alltid vara tillgänglig, medan han aldrig behöver lyda någon moral än sin egen egocentriska nyckfullhet.

Men det finns ett psykologiskt svart hål i den svindlande berättelsen. Kärlek och rädsla är de två trygga klichéförklaringarna till varför kvinnor stannar i skitrelationer. Lampsos har i perioder bundits av båda känslorna. Men med tanke på att Saddam är ett av de större svin som mänskligheten känner saknar jag en djupare inblick i hur bindningen och beroendet såg ut just för henne. Hon har exempelvis haft tillfällen att fly, men gjorde det först när Saddam gjort slut, och inga repressalier drabbade då den kvarvarande dottern.

Parisoula Lampsos var inte den enda som levde i en sjuk relation med ödesdigra konsekvenser.

I hennes berättelse ryms en annan kärlekshistoria.

Saddam, med cowboyhatt på huvudet och en whisky i näven, fullkomligt dyrkade USA. Men supermakten som alltid stött och bistått den blodtörstige diktatorn svek honom grymt. För Saddam tolkade inte bara den amerikanske ambassadörens budskap som att USA godkände invasionen av Kuwait 1990, han var övertygad om att de, som alltid, öppet skulle stödja honom. När Bush den äldre i stället förklarade krig störtades han ner i en djup depression.

Här finns en möjlig psykologisk förklaring till att Saddam Hussein inte tillät FN:s inspektörer att en gång för alla avfärda USA:s påståenden om massförstörelsevapen. Det var en sviken älskares tjuriga stolthet som ledde till att den amerikanska invasionen 2003 kunde motiveras med en lögn.

Saddam Hussein avrättades, Lampsos överlevde. I en Judith Krantz-roman skulle vi ha mött henne i en salong i Paris, där hon gift med en rik arvtagare hade förvandlat exilen till en triumf av glamour. Den verkliga Lampsos bor i dag i en håla någonstans i Sverige, enligt henne själv, sjavigt klädd i jeans.

Men om hon inte blir rik på den här boken så ska jag odla Saddammustasch.

Ann Charlott Altstadt