ÅSIKT

Så långt har det gått bra

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

PELLE ANDERSSON om en avgång och en kulturbudget där (nästan) ingenting hänt

Foto: Cecilia Stegö Chilò, svensk kulturminister 6 oktober-16 oktober 2006.

Måndagen 16 oktober 2006 var en historisk dag.

Kulturministern avgick efter tio dagar vid makten.

Kulturministern avgick samma dag som kulturbudgeten lades fram.

Aldrig har en budget innehållit så få nyheter.

En nyhet – negativ – är att den enda stora kulturpolitiska reform som genomförts på senare år, frientrén på de statliga museerna, nu slopas. Man kan säga mycket om gratisreformen, men den har lett till att besökarantalen ökat och att nya besöksgrupper hittat till museerna.

Regeringen lovar dock att barn och ungdomar upp till 19 år också i fortsättningen ska få gå gratis. Det är bra. Men mindre barn som inte kan gå själva och som har fattiga eller lågavlönade föräldrar stoppas effektivt.

Det blir däremot inget dråpslag mot vare sig public service, biblioteken eller folkbildningen – den senare får till och med höjda anslag. Förmodligen en eftergift från moderaterna till deras allianskompisar för att om tre år, när avtalet går ut, kunna göra om public service – efter sina egna ideal.

I budgeten aviseras också framtida förändringar, bland annat att de 275 miljoner som funnits för sysselsättningsåtgärder inom kulturområdet försvinner 2008.

Inför maktskiftet var kulturpolitiken aldrig prioriterad. Borgerligheten verkar inte tycka att kulturpolitik är viktigt – och moderaterna står långt ifrån de andra partiernas mer traditionella kultursyn.

Cecilia Stegö Chilòs budget är ett resultat av detta – partierna har ännu ingen gemensam kulturpolitik. Och frågan är om inte kd, c och fp (och hela kultur-Sverige) till slut har vunnit på utnämningen av Stegö Chilò till kulturminister.

Hon hann inte förstöra så mycket och kanske blev skandalen en väckarklocka.

Jag tror att genomsnittsborgaren i Sverige trodde att alliansen i princip skulle behålla en traditionell socialdemokratisk kulturpolitik. De vill ha högkvalitativa public service-medier, välfyllda bibliotek, schysta föreläsningar hos den lokala ABF-föreningen och att Riksteatern kommer förbi med årets Lars Norén-pjäs.

De inser nu att utnämningen av Stegö Chilò var ett försök att på kulturområdet testa en helt igenom nyliberal politik – frågan är om Reinfeldt vågar utmana dessa väljare en gång till eller om han utser en mer kulturkonservativ och traditionell moderat kulturförespråkare som har betalt tv-licensen.

Om en sådan finns.

Pelle Andersson