ÅSIKT

Internationalisten CH

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

Tillsammans med Palme utgjorde han glansen för svensk utrikespolitik

Foto: CH Hermansson. Foto: Lasse Allard

CH Hermansson var inte bara en förnyare av svensk vänster, och den som l964 skapade Sveriges första moderna demokratiska parti, med öppna partikongresser och öppna, icke på förhand uppgjorda partiledarval. Han var också en del av den internationella vänstern i Europa. 1967 organiserade jag, på CH:s begäran tror jag, en träff mellan representanter för VPK och tidskriften New Left Review.

De som träffades var CH, dåvarande partisekreteraren och några svenska vänsterintellektuella, samt Perry Anderson, Anthony Barnett, Peter Wollen och någon till från tidskriften. En hel arbetsvecka satt vi och diskuterade - världen, England och Sverige sedda från vänster - till den lilla partibyråkratins förtrytelse, medan engelsmännen var imponerade.

Från mitten av 70-talet till slutet av 80-talet befann sig ”hela vänstern” i den jugoslaviska staden Cavtat i oktober. Politiker, politruker och intellektuella, kommunister, vänstersocialdemokrater, partilösa samt kadrer från all världens nationella befrielserörelser. Jugoslaverna bjöd generöst, utom vietnameser, det var priset för kinesiskt deltagande. Där var naturligtvis CH, ende partiledaren, bland Elmar Altvater, Samir Amin, Giovanni Berlinguer, Henri Lefevbre, Paul Sweezy och andra.

CH startade också Centrum för Marxistiska Studier och dess folkuniversitet, där bland andra Wolf och Frigga Haug och Nicos Poulantzas talade. Folkuniversitetsidén exporterades till Berlin. Sista gången jag var på ett av CH:s seminarier var det med bland andra Samir Amin och Fred Jameson.

Olof Palme och CH var svensk politiks internationella gestalter. Hade inte historien varit, hade den förre informatören åt amerikanska ambassaden och Stalins begravningstalare passat på samma kant i samma parti. Båda radikala intellektuella politiker med samma syn på USA:s Vietnamkrig och Sovjets invasion av Tjeckoslovakien, samt på vinster i välfärden. De var lika hatade av Nato­liberalerna och bombhögern, men med olika vinkling. Efter Palme och CH försvann den internationella glansen över svensk politik.

Göran Therborn

ARTIKELN HANDLAR OM