Aftonbladet
Dagens namn: Cecilia, Sissela
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Foto: Mats Fogeman

Kokböcker upp i halsen

Anders Paulrud hugger in på årets bokbord

 

   Orkar ni smälta ännu en artikel om kokböcker?

Nej, tänkte väl det ... Tänkte väl att de står er upp i halsen, att ni börjar bli lite proppmätta.

Men marknaden, detta för ekonomin så allenarådande recept, är i alla fall inte mättad.

Bara i år har det kommit ut etthundraelva (!) kokböcker på det svenska språket. Slukaråldern, brukar det heta om barn i nio till elvaårsåldern som ligger på magen i sängen och läser och läser. Men frågan är om den verkliga slukaråldern inte inträffar nån gång i åldern mellan fyrtio plus och döden. För här, bland alla oss som hungrar och törstar efter värme, spänning, exotism, pornografi, kulturhistoria, skvaller, bildning-light, trams och allmänt mambo jambo och kvacksalveri med en knivsudd new-age, måste konsumenterna för detta vansinniga överdåd av kokböcker finnas.

Kokböckerna är, allt oftare, inte alls kokböcker utan alibi för allehanda lättsmält tjafs. Det är därför en svår genre att ringa in. Men jag ska ändå, med bikarbonatet inom räckhåll, göra ett försök att ringa in huvudingredienserna i kokboksutgivningen.

1. DE VANLIGA KOKBÖCKERNA:

Jo, de finns fortfarande på marknaden. Hederliga och praktiska kokböcker som innehåller recept och anvisningar på hur man lagar till allt från en bechamelsås
Kokböckerna är, allt oftare, inte alls kokböcker utan alibi för allehanda lättsmält tjafs.
till skogsödla. Bland årets utgivning hittar vi flera stycken. Främst vill jag rekommendera Astrid Nilssons Astrids kök (Forum) med sina 500 recept, allt från de klassiskt svenska till massor av internationella maträtter. Enda invändning mot den boken är att receptet på den sydsvenska bukfyllans paradrätt, kroppkakor, saknas. Även Vardagsmat (Ica provkök) med sina ordentliga recept och förslag till veckomenyer är värd att äga. En annan lovvärd bok är ett samarbete mellan Icas och KF:s provkök: Mått för mat där det snåriga kapitlet om portions- och omvandlingstabeller får sin fullständiga utredning.

2. FLÄRDBÖCKERNA:

Här finns det en uppsjö av böcker, de flesta tillagade efter samma grundrecept, typ B Wahlströms Det ljuva livet – Champagne, Det ljuva livet – Cigarrer, Det ljuva livet – Kaffe. Och så vidare. I all oändlighet.

 

3. MÄSTERKOCKARNA VID SPISEN:

Varje mästerkock med självaktning måste ge ut ett praktverk. Christer Lingström ger i samarbete med Ingemar Unge ut Svenska smaker – Från Edsbacka krog till resten av världen (Natur och Kultur). Det vanligaste inslaget i dessa böcker är att förutom ett lyxigt utförande, som väl ska stå i paritet till restaurangens anspråk, geniförklara kocken och tillskriva honom egenskaper som bara förr i världen brukade tillfalla romantiska genier.

Kocken framställs som en konstnär. Och hans krog skildras, ofta i lika patetiska som hänförda ordalag, som ett litet autonomt rike, ett de goda råvarornas furstendöme. Gästen ska veta sin plats i denna himmel. Till den här typen av restauranger kommer ingen bara för att äta ?

4. TILL-BORDS-MED-BÖCKERNA:

Gudskelov en, vad det verkar, utdöende genre. För snart har vi suttit och ätit med nästan alla världsberömda konstnärer och författare. Böckerna lider av för mycket verbal fetma och fluffiga anekdoter om den man ska sitta till bords med. I år finns bara en på svenska listan: Till bords med Evert Taube (Bokförlaget Max Ström) med bra men högst ordinära recept av sonsonen och kocken . Genren börjar lida brist på råvaror, det vill säga fräscha eller vällagrade kändisar som någon gång ätit. Men osvuret är bäst. Jag skulle inte bli förvånad om Till bords med Hitler och Stalin och Mao Tse-tung dyker upp på bokhandelsdiskarna.

5. MATKÅSERIERNA:

En trevlig genre, lite som ett smörgåsbord. Lite plockmat för alla och envar. Matkåsörerna kan delas upp i två kategorier. Den vanligaste sorten, som här får representeras av Staffan Heimersons

Kastrullresorna (Prisma), är de som varit överallt, de som vet allt, de som ser till att skapa avund hos sin läsare över att han eller hon inte varit på alla lyxkrogar i världen, inte druckit de dyraste vinerna, inte drabbats av magsjuka på Mount Everest eller deltagit i vitlöksfester i Gascogne. Heimerson är möjlig att smälta bara för att han inte är lika magsur som de flesta andra i besserwisser-klassen.

En helt annan typ av matkåsör är Ingmarie Froman, utrikeskorrespondent som levt flera årtionden i matstäder som Bryssel och Paris. Om henne finns bara gott att säga. Hon är kunnig, uppslagsrik, erfaren – och hon skryter aldrig. I hennes Tankar om mat (Prisma) tar hon bland mycket annat upp ”förbudsväldet” kring ätandet. Njutbar läsning. Froman har rätt i att människan inte längre fruktar Gud, utan maten, och hon ger ett tröstens och förnuftets ord åt alla stackars människor som plågas och hetsas och hotas av alla Djävulens straff från finnar till hjärtinfarkt på grund av förtäringen av fett, socker, alkohol, salt, grillat kött, vitt bröd.

Vilket osökt för oss in på en växande kategori av ”kokböcker”:

6. GE-DÅLIGT-SAMVETE-KOKBÖCKERNA:

Ett tillskott man kunde klara sig utan. Här finns Gunilla Bomans Hälsolexikon med grundrecept (Solrosens förlag), Guide till nyttig mat (Ordalaget) ”Visste ni att bananer sänker blodtrycket?”, Edgson och Marbers Functional food– matens helande kraft (Natur och Kultur), och här finns Viktväktarnas råd om hur man ska äta gott tillsammans med dem, och det är örtkurer och hur man blir smal med äppelcidervinäger.

Död åt de där böckerna.

Värst utan konkurrens är ändå Susanna Ehdins och Kokkonst för den självläkande människan (Forum). I den boken trängs självklarheter och förnumstigheter med ett slags vänligt men förtäckt hot om vad som händer med dig om du inte ser till att hålla balansen mellan kropp och psyke, och vad som kan drabba dig om du inte äter enligt din blodgrupp.

Ja, fy fan. Ibland är jag inte säker på om det är en kokbok eller Fass jag läser: ”Gluten är den vanligaste typen av lektin i vete och andra sädesslag, och om det får fäste i tunntarmens slemhinneceller kan det orsaka smärtsam irritation och omfattande inflammationer.”

Herregud. Vad sugen man blir.

 

 

 

 

 

Anders Paulrud
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet