ÅSIKT

Låste de om sig på toaletten?

KULTUR

MAJA LUNDGREN om vardagslivet i antikens Rom

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
I "Liv och död i antikens Rom" står det bland annat att läsa om hygieninrättningarna, där man även kunde se på konst och lyssna till poesi. (Bilder ur boken)

"I det antika havets brus, Där tiotusen slavars kedjor blir ett risp

och tiotusen korsfästas stön längs vägarna ett rasp

hörs också nöjets stön och suckan i en knäppserie:

Noëte, lumen, va, va, usque va, Noëte mitt ljus

kom, kom, låt det gå för dig! Havete transistores

balete transistores! Posthumus! Do you hear me?

Den antika skivan snurrar, vi måste hjälpa den över

återvändsskårorna där den stannar och snurrar för sig själv

Mänskliga slagdängan tränger igenom."

Så anropade Gunnar Ekelöf antiken (i dikten Till Posthumus, ur samlingen En natt i Otocac, 1961). Den mänskliga slagdängan (sig själv lik genom tiderna, men också olik) måste rensas från damm. Om man så vill: antiken måste tas ned från piedestalen.

Likt och olikt. På stränderna byggde de romerska barnen sandslott. Det tyckte de om. Man kan väl utgå ifrån att den riktigt stora fniss-åldern inföll någonstans mellan vidpass elva och fjorton år även under antiken. Men många barn var tvungna att arbeta, dödligheten var hög och slavarnas barn fick vem som helst förgripa sig på.

På arenorna bussade man vilddjur på bundna fångar. Publiken njöt. Men en professionell gladiator (vilket var något annat än de fångar som helt enkelt dömdes till avrättning på arenan) kunde kämpa sig fram till frigivning och relativ förmögenhet. Det var långt ifrån alltid som gladiatorspelen slutade med dödlig utgång, eftersom publiken kunde benåda den som besegrats. Tummen upp!

Under Republiken hade en man rätten att döda sin hustru om hon hade begått äktenskapsbrott, utan rättegång. Regeln gällde inte det omvända förhållandet och avskaffades så småningom helt.

Om detta kan man läsa i Liv och död i antikens Rom, en ny bok om romarriket. Boken betonar framförallt den praktiska vardagen och utgår ifrån förutsättningar och behov som är gemensamma för alla tider: "alla föds vi, lever och kommer oundvikligen att dö; alla behöver vi kärlek och sex, mat för dagen och tak över huvudet", skriver författarna Dominic Ingemark och Henrik Gerding i förordet. Boken är därför indelad i fem huvudteman: "Äktenskap, barn och kärlek", "Mat och dryck", "Arbete och fritid", "Bostad och boende" samt "Döden". Författarna reder ut vad som skiljer dem från oss och vad som förenar. De är sparsamma med kuriosa (ett av några undantag: det fanns en maträtt som hette Minerva Stadsbeskyddarens Sköld).

Bra är också att boken bryr sig rätt lite om män ur eliten och främst lyfter fram "tidigare förbisedda grupper - här möter vi kvinnorna och barnen, de fattiga och slavarna", som omslagsfliken uttrycker det (det är emellertid inget pionjärverk när det gäller den saken - jag återkommer till det). Härligt är att en lång rad citat av romerska författare återges i nyöversättning (av Pär Sundin). Fotografierna är fina.

Ett fel bör man påpeka. Författarna uppger först - helt riktigt - att våra kunskaper om romerskt stadsliv till stor del bygger på utgrävningar i Ostia, Herculaneum och Pompeji, samt på skrifter som mestadels härrör från huvudstaden Rom. När man lägger ihop pusselbitarna för att skapa sig en generell bild av stadslivet måste man alltså tänka på att städerna var mycket olika. Rom var en metropol, Ostia en hamnstad och en sjudande ekonomisk knutpunkt. "Pompeji och Herculaneum, å andra sidan", skriver författarna, "hade mer karaktären av sömniga småstäder, som antagligen levde upp under sommarmånaderna, när Roms överklass reste söderut för lite rekreation."

Påståendet stämmer för Herculaneum, som i första hand var en luxuös semesterort. Men Pompeji var en handels- och industristad. Det var dessutom en hamnstad, stökig och bullrig, med stor genomströmning av människor, språk, religioner, seder och bruk. Stadens norra kvarter bestod visserligen av flotta villor - och där finner man inte heller några verkstäder, affärer eller värdshus. Men söder om Forum var aktiviteten frenetisk - året runt.

Så snacka inte så mycket om sömnig småstad.

Liv och död

i antikens Rom är annars ett bra tillskott till de populärvetenskapliga skildringar av romerskt liv som hittills har funnits att tillgå på svenska - man bör nämna

Jérôme Carcopinos

Dagligt liv i antikens Rom,

Simon Goodenoughs

Antikens Rom och inte minst

Hatte Furuhagens

böcker om Pompeji. Den nya boken är ibland mindre utförlig än föregångarna, ibland utförligare. Den är pedagogisk och konkret, och ger svar på frågor av typen: Vilken färg hade brudklänningarna? Låste folk om sig när de gick på toaletten? Lekte barnen kurragömma på den tiden? Vill man däremot få en noggrann redogörelse för olika sorters soffor (enmanssoffor, tvåmanssoffor, tremanssoffor och skrytsoffor), och vilka material de eventuellt var gjorda av, då får man gå till den i och för sig lite tråkigare Jérôme Carcopino. Men det är mänskliga slagdängan där med.

Maja Lundgren