Aftonbladet
Dagens namn: Marika, Marita
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

HEMMAKVÄLL

av Joakim Pirinen

 

    Vi var fullständigt utmattade, min fru och jag, men vi tänkte ändå unna oss ett parti yatzy efter att barnen hade somnat. Jag öppnade ett paket fårost och räckte min fru en bit på spetsen av en kniv för att hon skulle få smaka. Då började blod rinna från hennes vänsteröra. Blodet forsade nerför halsen och hela örat verkade lossna nerifrån och upp. Men jag gjorde ju inget, utbrast jag, jag var ju inte ens nära med kniven. Hon började gråta och förklarade att hon tidigare på dagen opererat bort en knöl bakom örat men inget vågat säga och nu hade stygnen brustit. I samma stund fattade vasken eld. En väldig blå låga med en topp svävade mitt i vasken utan synlig kontakt med underlaget. En tändsticka som jag slängt dit måste varit otillräckligt slocknad och antänt ett skikt av fett. Samtidigt såg jag hur vår ena högtalare var på väg ut genom ett cirkelrunt hål i vardagsrumsfönstret.

 

    En psykiskt sjuk människa, jag hade sett honom förr ute på stan, hade åstadkommit hålet med sin diamantring och nu lyfte han ut högtalaren. Barnen skrek inifrån sitt rum. Dom satt uppflugna i bokhyllan fast dom inte fick, medan en grävling for omkring på golvet och slet deras saker i stycken. Den var löddrig kring munnen och hade förmodligen rabies vilket förklarade hur den kunnat vara så orädd att den gick in i ett hus med människor i. Via en byggnadsställning och ett lastbilsflak täckt av en presenning hade den hoppat in genom barnens öppna fönster, kanske lockad av skalken från en skinksmörgås. När jag öppnade sovrumsdörren för att hämta hagelbössan var sovrummet borta.

 

    Ett helt segment i byggkroppen hade gett vika ögonblicket innan och gud vet hur många i våningarna ovanför som följt med ner i rasmassorna. Jag började sjunga och dansa. Jag sjöng en judisk klezmermelodi som jag knappt visste om jag hört förut och dansade vilt och sparkade och slog ut med armarna.

 

    Varför gjorde jag så när det fanns hur mycket som helst omkring mig som måste åtgärdas? Jag förstod inte mig själv. Jag började gråta. Dom andra kom för att trösta mig, min fru med örat hängande rakt ut från huvudet och barnen som hoppat från två meters höjd. Dåren vinkade medlidsamt genom hålet i fönstret och till och med grävlingen hejdade sig och stod och såg upp på mig. Någon ropade hurtigt till mig nerifrån rasmassorna att jag inte skulle gråta. Men jag tänkte inte sluta gråta, och jag ville spela yatzy.

 

 

Texten är hämtad ur Joakim Pirinens nya roman Den svenska apan som utkommer på Ordfront i januari.

Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet