Aftonbladet
Dagens namn: Lukas
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Offrar de sina liv förgäves?

Michael Ondaatje   Michael Ondaatje Foto: AP

    Michael Ondaatjes återkomst efter succén med Den engelske patienten har fått titeln Anils skugga, från engelskans mer demoniska Anil"s Ghost. I den nya romanen har han åter sökt sig till kriget, nu i dess samtida postkoloniala form, det "inofficiella" inbördeskriget i Ondaatjes forna hemland Sri Lanka. Handlingen är förlagd till tidigt 90-tal. De stridande parterna är väsentligen tre: regimen, som också har hemliga paramilitära styrkor, de regimfientliga rebellerna i söder och den separatistiska gerillan i norr. Alla har moderna vapen från väst.

En ung kvinnlig rättsläkare, Anil, återvänder till sitt land på uppdrag av FN för att undersöka om man begått brott mot de mänskliga rättigheterna. Regimen utser en arkeolog, Sarath, som hennes medhjälpare. Anil har läst rapporterna från olika människorättsorganisationer om liken som sköljs upp på stränderna eller hittas brända till oigenkännlighet. Om skolpojkars huvuden på käppar. Om advokater som torterats ihjäl. Om bomber på tättpackade gator, på busstationer, på risfält. Ändå verkar det omöjligt att på plats få reda på vem som är skyldig. Ingen vågar vittna.

 

    Liksom i Den engelske patienten, där den raserade toskanska Villa San Girolamo var en vacker scen för de krigssargade människornas olika livshistorier, blir Anils och Saraths resa genom landet mer en exotisk ram för Ondaatjes tillbakablickar och utvikningar. Litterärt lika driven, tät av oväntade associationer, historiska lärospån och av Sri Lankas luft, larm, växter och nattljud är dock Anils skugga kyligare och inte lika äventyrligt upplyftande som Den engelske patienten.

Med alla sina lösa trådar och sin strukturella frihet lyckas romanen fånga det motsägelsefulla både i människorna och i den svåra politiska situationen; det undanglidande och offervilliga hos Sarath, Palipanas blinda seende, Anils aningslösa intelligens. Heliga övertygelser som leder till massmord.

Ondaatje anstränger sig för att inte ta ställning i denna blodiga och besinningslösa mardröm. Men det finns något i hans högre visdom av det meningslösa i våldet, såren och de sprängda kropparna som jag ändå inte kan ta till mig. Enligt Sarath är den sanning Anil söker "en öppen låga satt till en sovande sjö av bensin". Men hela idén om människorätt är väl en sådan låga?

 

    Den sympatiske dygnet-runt-läkaren Gamini, som varje dag möter terrorns offer i sjukhusets överfyllda bårhus, har slutat tro på "människans överhöghet på jorden". Han vänder ryggen till alla skäl till krig, nationen, äganderätten och till och med personliga rättigheter: "Alla de där motiven slutade på något sätt i famnen på en känslokall makt."

Det enda han kan tro på är "mödrarna som sover intill sina barn". Bilden av pieta. Men är inte det bara uppgivenhet inför makten och det råa våldets hot? Är det Ondaatjes budskap? Att alla miljoner människor som under historiens lopp gett sina liv för rättens seger över makten har gjort det förgäves?

Pia Bergström-Edwards
Om Aftonbladet