ÅSIKT

Vart tog Europa vägen?

KULTUR

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Olle Svenning läser en alltför snabbt skriven bok om de nya proteströrelserna

Demonstranter protesterar mot WTO i Seattle, i slutet av november 1999.

I månadsskiftet november/december 1999 inleddes en ny berättelse, skriver Petter Larsson med lätt bibliskt tonfall. Dateringen syftar på Seattle eller snarare proteststormen där. Petter Larsson presenterar sig som pionjär, han skriver den första svenska boken på temat: Kamp mot företagarnas globalisering. Det befriar honom från att "mala sig igenom en massa böcker".

Hållningen är problematisk. Snabbheten i utgivning står i konflikt med försöken till fördjupning och kunskap. Bristen på inläsning tvingar Larsson till okritisk lojalitet mot sina muntliga källor och till starkt beroende av sitt selektiva urval av tidningar och tidskrifter.

Förtjänsten med boken är främst översikten. Larsson berättar om organisationerna bakom Seattle-upproret, om facket, miljörörelserna, NGO-sammanslutningarna och de mer anarkistiskt inspirerade aktionsgrupperna. Han ringar in den huvudsakliga kritiken mot den globala kapitalismen, the corporate globalization. Kritiken riktar sig mot demokratibrister, växande globala och nationella klyftor, miljöförödelse.

Proteströrelserna fanns förberedda när olika strukturella konflikter för några år sedan drev fram mer av spontana folkliga protester, mot allt från hot mot havssköldpaddan till barn- och slavarbete. Den nya, tämligen löst sammanfogade proteströrelsen har, enligt Larsson, vissa karaktäristiska: generations- och klassöverskridande, antikapitalistisk och internationalistisk exempelvis.

Larssons bok är användbar och praktisk som en genomarbetad tidskrifts- eller featuretext. Dessvärre fladdrar de analytiska avsnitten som lite löst påhängda julgransdekorationer, några zapatister här och några Polyani-citat där. Fackföreningsrörelsen speglas huvudsakligen genom Larssons studier av hemsidor. Amerikanska AFL/CIO tycks vara bättre på att hantera nätet än Europafacket. På annat vis går det nog inte att förklara bokens utradering av en rad europeiska kamp- och strejkaktioner.

Larsson berättar att hans fokus ligger på demonstrationerna i USA. Några vilsna utgångar om Attac och några rader om Bovés bonderörelse är i underkant. Stora ämnesområden som bioteknik, genmanipulationer, handel med invandrare ligger utanför Larssons utvalda fokus.

Till slut tvingas jag till samma tröttsamt irriterade reflektion som efter läsningen av Göran Rosenbergs bok om journalistik: Ju mer européer vi blir desto mer tycks det anglosaxiska perspektivet dominera. Hos Larsson sveper proteststormen i stort sett bara fram i USA, för Rosenberg skriver praktiskt taget alla journalister av någon betydelse på engelska, om de inte skrev i gamla Moderna Tider.

I Sverige är globaliseringen och kampen mot eller beskrivningen av den fortfarande born in the USA.

Olle Svenning

ARTIKELN HANDLAR OM