Aftonbladet
Dagens namn: Cecilia, Sissela
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Slarv är synd

Gormander på nolltolerant besök hemma hos Dagens Nyheter

    Noll tolerans är civilisationens sista försök att hålla stånd mot kaos. Nu faller strålkastarljuset tungt mot våra hem. Dagens Nyheters ledarsida har i flera år pratat om noll tolerans på gatan. Men hemma är det som vanligt.

Att komma hem är för många föräldrar att vada in i en kletig massa av utspilld filmjölk, legobitar, gamla tuggummin, brödsmulor, sjungande stall, cd-plattor och skor. Varifrån kommer alla skor? Att komma hem är att påbörja en ändlös arkeologisk utgrävning där dygnets rester ligger som smutsiga avlagringar, en påminnelse om ett förlorat liv i renhet.

Det går inte ihop. I det nolltoleranta samhället håller tungt beväpnad polis stånd i varje gathörn. Tiggarna är äntligen nedkämpade på t-banan och knarkarna satta att dö ut i portgångar. Till och med gatorna är nybonade och minsta trafikförsyndelse har kraftfullt nedkämpats av de hundrafemtio tusen nya poliser och femhund-ra tusen väktare som krävs för att hålla rent.

 

    Det är alltså dags för nolltoleransen att ta steget in i hemmets pågående kaos. Barnen blir schizofrena. Dubbla budskap orsakar perceptionsstörningar. De sipprar ner som giftigt regn genom gipsplattorna i taket. Ingen civilisation överlever i längden om stövlarna ligger slängda hur som helst.

Vi måste alltså sätta gränser. Alla pratar om att sätta gränser men nästan ingen gör det. Vi måste hitta det veka underliv som kallas slarv och som vuxna måste vi börja med oss själva.

Jag får ideligen brev från oroliga män som berättar att deras fruar talar i telefon jämt och ständigt. Männen står bakom en dörr och lyssnar. "Det är som en mardröm", skriver en man. "Ibland vet jag inte ens vem hon pratar med och det värsta är att hon verkar ha kul."

 

    Hon sitter bara där och pratar och det händer till och med att hon röker. "Min fru måste alltid tända en cigarett när hon pratar i telefon", skriver en orolig läsare. "Vad ska jag göra?"

Och sen kommer det ohyggliga telefonräkningar, barnen chattar, frun pratar och i ett hörn står tv:n på utan att nån tittar. Hur ska man kunna begära nåt av barnen när det går till på det här viset?

Ordning, alltså. Tydliga gränser. En fast hand som ställer allt till rätta. Slarv är synd. Det fältrop om noll tolerans som ständigt sänds ut av Dagens Nyheter kommer att klinga förgäves om vi inte börjar med oss själva.

Det låter förstås hårt, men meningen är inte att göra varje hem till en sorts gulag. Där hade man ju vakttorn och taggtråd och det är orealistiskt eftersom vakttorn knappast får rum i en modern bostad. Dessutom blir det för dyrt med den mängd taggtråd som skulle krävas.

 

    Framför allt gäller det att skilja på gulag, som ju var läger för slavarbetare, och ett hem, där kärleken hela tiden måste hållas levande. Med innerlig kärlek rustar vi varann för de rena liv som hela tiden pågår därute där polisens uppgift blir att skjuta först och sen räkna kulhålen.

Börja med ordningsreglerna. De är hemmets antiseptik. Väj inte för att listan blir lång. Du står där som Moses med stentavlorna, detta är lagen, detta är ordningens begynnelse som är livets födslovånda.

Tolerera inga överträdelser. Noll tolerans är förfinad intolerans. Skapa ett sinnrikt system av sanktioner. Börja gärna varje dag med uppställning. Det finns de som bygger en kommandobrygga hemma, men det behövs inte. Höj aldrig rösten. Tänk på att en låg, nerisad vänlighet ofta är betydligt mer verkningsfull än skrik och skrän. Ställ dig på köksbordet och mät upp den skuld som vidhäftar varje överträdelse.

Barnens gråt är din belöning. En dag kommer de att förstå och tacka Dagens Nyheter för all den kärlek som vreds fram ur dess klorblekta verksamhet.

Doktor Gormander



Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet