Aftonbladet
Dagens namn: Ursula, Yrsa
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Idealister eller kanske skeptiker?

    I romanen Gift med en kommunist serverar Philip Roth en historielektion av det mera omskakande slaget. Han dyker ner i det amerikanska femtiotalet, präglat av en hysterisk jakt på oamerikanska personer, varmed avsågs kommunister och allmänt vänsterradikala människor.

Det är frestande men vilseledande att läsa boken som ett dokument. Många av romanens personer är visserligen historiska. Senator MacCarthy är tyvärr ingen fiktion. Och visst var Roosevelts gamle vicepresident Henry Wallace

Vad Roth skriver om dem stämmer med fakta.

Fast sen är det fiktion för hela slanten. Roth låter sitt ofta använda alter ego, Nathan Zuckerman, nu 65 år gammal, stöta ihop med en av sina gamla high shool-lärare, Murray Ringold. En pigg 90-åring. Under en veckas varma sommarkvällar berättar de omväxlande om sina egna och närståendes livsöden.

 

    Mest handlar det om Murrays bror Ira, den röde grovarbetaren som blev firad radioskådespelare, gifte sig med filmstjärnan Eve Frame för att senare bli svartlistad, utstött och till sist knäckt.

Också brodern Murray svartlistades som lärare, levde som dammsugarförsäljare i många år innan han fick upprättelse. Han gav sig aldrig.

För Nathan framstod både Murray och Ira som förebilder. Den förre proppade honom full med Abe Lincoln och Tom Paine och radikal demokrati. Den senare stod för dådkraften. Den unge grabben beund-rar också en mycket beläst kommunistisk stålverksarbetare, Johnny O’Day.

Långt in i romanen tycks författaren i färd med att teckna en rad hjälteporträtt. Men sen svänger det.

Murray och Nathan plockar fram den psykoanalytiska stiletten och skär porträtten av Ira och Johnny i strimlor. De hade taskig barndom och dåligt självförtroende. De gav sig själva ett värde och en viktig roll genom att låta sig uppslukas av politiskt arbete. Därigenom blev de fanatiska och känslokalla.

 

    Det är förstås utmärkt att Roth vill komplicera personporträtten, men resultatet blir förenkling. Han överpsykologiserar. När han avstår från detta får personerna djup. Gestaltningen av den undanglidande Nathan och den besynnerligt blide Murray är imponerande.

Är de uppgivna idealister eller skeptiker som åtminstone försöker hålla cynismen ifrån sig? Det är gott att författaren överlåter åt läsaren att tolka och söka ett svar.

 

Nils Granberg
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet