Aftonbladet
Dagens namn: Antonia, Toini
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Min fru förstår mig inte

    Livet är karaoke. Det är nån annan som spelar musiken. Man är satt att sjunga det som måste sjungas. Ändå uppträder vi hela tiden som om vi hade ett val. Det kallas för existentialism och uppfanns av Kirkegaard.

Du förstår mig inte, Gormander, brukade mina fruar säga.

Det gör jag visst, sa jag och stirrade ut över marmeladmackor, filmjölk och en droppande vattenkran på diskbänken.

Jag behöver nån som lyssnar, sa hon.

Jag lyssnar hela tiden, sa jag.

Hon suckade och ur denna suck hördes underjordens långsamma och ödesbestämda steg mot något som sannolikt måste få ett tragiskt slut.

Är det mamma som är problemet nu igen? sa jag.

Vadå nu igen? undrade hon.

Jag försökte svälja en marmeladmacka men den liksom svällde i munnen.

Vad menar du med nu igen? upprepade hon.

Förlåt, sa jag.

 

    En ny morgon bland tepåsar och nya möjligheter. Moderna människor är existentialister. Människan skapar sig själv, sa Sartre.

En av dessa vanliga morgnar undrade jag om det var sant. Kranen droppade och hon ville tala om den stängda dörren till moderns hjärta. Man blir ju lämnad utanför och vad ska man ta sig till när det där hjärtat stannar?

Vad stirrar du på? sa hon.

På vattenkranen, sa jag. Den droppar.

Åme, sa hon bittert.

Vadå åme, sa jag.

Det är ju löjligt, sa hon. En jävla vattenkran.

Jag har försökt få tag på en ny packning, sa jag, men det är en fransk kran. Dom har bara svenska packningar.

Spelar roll, sa hon och reste sig och började duka av.

Ja, det spelar roll, sa jag. Om vattenkranen droppar kan det bli flera kubikmeter på en månad.

Hon svarade inte utan knyckte bara lite på nacken sådär som Scarlett gjorde i Borta med vinden när hon kände sig kränkt.

Jag har inte råd med allt vatten som rinner bort, sa jag. Jag är frilans. Jag skriver på rad. Jag måste skriva tre krönikor för att få ihop till dom där dropparna.

Du fattar ingenting, sa hon.

Det var du som ville ha den franska kranen, sa jag. Den kostade flera tusen.

 

    Jag talar om min mamma, sa hon. Varför vill du inte lyssna, Gormander?

Jag gör ju det, sa jag.

Typiskt män! Ni vill aldrig prata om sånt som är viktigt. Du tycker det är tjatigt att jag pratar om problemen med mamma. Jag förstår att det kan vara jobbigt för dig. Jag har säkert pratat om henne hundra gånger.

Hundrafem, sa jag.

Vadå?

Hundrafem. Jag har räknat.

Du är precis likadan som alla andra män, Gormander. Du är en död kvist på känslornas träd, en förtorkad liten kvist.

Inte så länge kranen droppar, sa jag.

Tja, så där håller man på. Men om livet är karaoke så är nog äktenskapet mest att likna vid luftgitarr. Frågan är bara vem som har skrivit låten.

Doktor Gormander



Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet